Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1872, sida 2

Något om wåra Follskolor. (Af —str—) (Forts. från n:o 75.) Efter att hafwa förutstickaot dessa allmänna betratteljer skola wi taga en öfwersigt af: Medelpads skolwäsende. Här måste wi dot genast Jramkasta den föga upmuntrande anmärkningen att flertalet skolor om hwilta wi lyckats taga någon närmare tännedom böra undergå en genomgripande förändring. De mest i ögonen fallande bristerna äro skothusens wanwårtade utseende. Detta hwad det yttre an: går. Om wi göra of mödan att inträda i de olika ffolorna, komma wi till den öfwertygelsen att somliga läsesalar äro för små i förhållande til lärjungeantalet, andra åro falla, osunda till följe af briftande luftwexling eller i öfrigt oändamälsenligt inredda samt i anledning häraf föga inbjus dande båre för lärare och lärjungar. Litet har man i allmänhet wid folfffolors upförande tänkt fig den minsta bekvåämlighet eller ringalie tilliredör ställelse för skönhetssinnet och likwäl är det ett obestridligt fattum att detta odlande har ett oberäfneligt inflytende på det upwäxande slägtets sedliga utwecktling. Hwilken känsla af obehag erfar man dessutom icke wid inträret i en skola med nakna wägaar, omålade bord och bänkar, smutsigi golf och mera sådant. Att orrning och disciplin äro swårare att uprätthålla i en sådan, än i en någorlunda wäl ordnad skola, torde hwarje lärare hafwa erfarit. För wår del funna wi anföra flera exempel på skolor med omålade bänkar, på hwilka gossarna med all flit öfmat fig i träfnic derikonsten; men wi funna ide anföra ett enda exempel på dyligt ofog der bänkarne warit märs lade och i öfrigt snygga. Ar skolrummet snygt, så wil ide barnet perna wara osnyat eller i öfrigt estädadt; ty det inser själf att det bildar en alt för skårande kontrast mot fin omgifning. Det är derföre af wigt, att wi mera än hittills warit fallet tänka på någon snygghet i wåra skolor och belt såkert skola de företrädeswis små upoffringar wi brinaa på detta altare månafaldiat återgäldas