Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1872, sida 2

har han tagit ifrån mig. Denna ring är alt hvad jag har kvar. Hon berättade mig derpå de närmare omständigheterna. Det var en berättelse, full af bedrägeri, uselhet, hjertlöshet och grym orättvisa, Hon berättade mig, huruledes han för fem år sedan hade röfrat henne från hennes fader, en jattig ritlärare i en aflägsen stad; huruledes de blefvo hemligt gifta och huruledes han fordrade att äktenskapet skulle hållas hemligt till och med för hennes egen fader, af fruktan för att hans fader skulle få veta det och Ernest i följd deraf blifva störtad för alltid. ?Det var alt sammans falskhet och förräderi af honom, sade hen alt mer och mer uphetsad hvarefter hennes berättelse framskred; jag fick sedermera veta, att han icke hade någon fader, som kunde motsätta sig hans böjelse, men jag uptäckte, att det var ni, som är rik förnäm och vacker; ni var den ledstjernan, som drog honom från mig. Men förlåt mig, jag har ingen rättighet att göra er förebråelser. Det är obehöfligt att berätta er om alla mina lidanden, fortsatte hon. Min faders död, som jag blott af en händelse fick erfara, bragte alt till det yttersta. Jag kom till min make — han hade lemnat mig i en liten stad i en aflägsen ort, der jag sällan såg honom eller hörde något ifrån honom. Jag gjorde honom häftiga förebråelser — och hotade med att vända mig till hans broder, som jag visste vara en man af heder. Jag visste knapt hvad jag sade; men jag visste ej heller med hvilken förslagen man jag hade att göra i Ernest Hawkwood. Han lugnade mig med vänliga ord och