Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1872, sida 3

Hwarjehanda. Hwems är skulden? Wi ha i dessa dagar säger Jönk. Tidn. sått göra bekantstap med Victor Hugos nyaste poetiska skapelse l Annce Terribles, ÅFasans år. Som bewis på arbetets exempellöst hastiga spridning må nämnas, att ehuru boken reqvirerades från Paris strar efter def uts komst der för några få wedor sedan, bär det exemplar, som nu kommit oss tikhanda, redan påstriften Femte upplaga. Wi skola meddela, om ocjå åtminstone till en början i obunden sorm, en och annan af de härliga sångerna, och wi göra i dag början med det gripande qväde, iom har till öistrift de ord, hwilka mi stält fom rubrik över denna lilla uppsats, och hwars slutord måste göra ett nästan önvermäl: digande intryd på hwar tänkande mennisla. Det är ett fams tal mellan skalden oh en af Parijer-fommunens mordbrännare. Du har bränt upp bidlioteket? frågar slalden. YJa det har jag gjort, swarar arbetaren. Hwarpå ftalden utbrister: Men det är ju ett oerhördt brott, Som du, eländige, har mot dig fjelf begått! Tu har dödadt strälen af din egen själ, det är din egen fadla du har utslädt Det ditt gudlösa od) wanwettiga raz feri ide stytt att bränna upp är din rikaste ffatt, din förftfödslorätt, din arfwedel! Boken, fiende till din förtrydare, är din bäste män. Boten har städje warit din omutlige sakiörare. Ett bibliotek är en trosbekännelse af det folk som ännu i mörkret sitter, och fom ur djupet af fin natt aflägs ger wittnesbörd om morgonrodnadens tillkomst. Hurn! i denna guddomliga samling af ewiga sanningar, i dessa mä sterwerk fulla af blixtar och lius, i denna scklernas graf förwandlad till en gruswa af outtömliga skatter, i denna förtid, framtidens läromästure, i denna begynnelse till det oförs gängliga, i detta bottenlösa djup af Heliga skrifter — djorfz wes du, eländige, slunga brandractlan! Menskofnillets Heliga ark låter du, tempelständare, uppgå i rök! Har du då glömt att din befriare är boken? boken, som stralar ned på dig från sin höjd, som tillintetgör chavotten, kriget, Hungersnös den. Hon talar — ingen siaf mer, ingen paria. Öppua en bot — Plato, Milton, Beccaria. Läs profeterna — Dante, Shakespeare eller Corneille, och deras stora själar wakna till lif inom dig; bländad, känner du dig wara jumma menni