Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1872, sida 2

Mamma! uprepade frun, tagande ett steg tillbaka, Jag är blott mamma till min dotter ... har inte den äran att vara mamma at någon son. v Men det är väl inte så afgjordt än, det här skall väl reda sig, vill jag hoppas ... Om jag blott finge tala några ord med IEmelie. Imelie har inte tid . . . hon är dessutom inte klädd än. Inte behöfver hon kläda sig för mig, menade fästmannen. oSåån, menade svärmor, vjo, jo, alt passar vise håradsliofdingar. Men det här är ju att drifva skämtet alldeles för långt . .. jag har Ju alltid visat den största kärlek och vördnad., vkärlek och vördnad, ja visst . . . det hade jag tillfälle att röna i går afton. Häradshofdingen visade hela verlden kärlek och vördnad, omfamnade och kysste alla mina gäster, både herrar och damer, och jag hade till och med sjelf den nåden att få sitta på häradshöfdingens knå. vlar jag haft svärmor i knå I utropade den tillamnade mågen, odå måtte jag ha varit bra påstruken., yIerre! tillåt mig sägan, utbrast nu svärmor blek af harm och sättande armarne i sidan: stillåt mig . . . tillåt mig . . o vTIillat mig ge herrskaget fan! utbrast vhäradshöfdingen, förlorande tålamodet, hvarefter han rusade på dörren. Aterkommen till sitt logis, fann han der församlade alla de manliga gästerna från gårdagen.