Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1872, sida 2

funna hålla 10, möjligen 12 sammanträden om året der tingslag utgör ensamt en domsaga, och ber twå tingslag äro til en domsaga lörenare, 5 med möjlig utsträckning till 7 sammanträden årligen, få att i förra fallet 6 fammanträden inträffa under wärtinaet och 4 under böltetinget samt i det sednare 3 under mår: och 2 under hös stetinget, samt att genom en sädan fördelning både domaren erhöll en bepöflig ledighet för andra göromål under sommaren och nämnden samt den rättssökande aumänheten ej behöfde under den bråda tiden åsitosätta landtbrutsarbetena för att infinna fig wid tomstolarne. Det war egentligen hr Carlen i Andra tammaren, fom ide jullt insåg företrädena i Regeringsförslaget Jramför ans dra jöreliggande, hans eget inbegripet; men om han ockå ide jjälf slutligen öjwertygades af hr lustitiestatsministern Adlercreutz, bewisföring, få war rod den allmänna meningen i tammaren, att de ffäl br C. lade i rättwisans ena wågskal woro nog fjäderlätta mot dem fom br justitiestatsministern lade i den undra. Hr C. är en gammal, öfwad parlamentarist talare och dito jurijt, men ban lyckas ide fom lagstijtare i pofitid mening om knappast mera i negativ. När han wille oms bilda bela staterådet, fick han intet methäll, och när ban nu tog i hop med häradsrätterna, råtade han att så en sträng tritit af br jujtitieltatsministern, fom slog honom med hang egna förut hafda yttroanden. Afwen i replikerna war han ej rätt lycklig. J affeende på bejarad kollision mellan tingsoch helgdagarne anmärkte han t. ex. att wisserligen en professor i astronomien en gång framtastat suppofition om att Christi Himmelöfärdsdag kunde inträffa på en tisdag, (här förs nams någon munterhet i tammaren) nej jag mes nade Maria Bebådelserag, rättade fia talaren, Seran emellertid nu ritsdagen lemnat fitt bi fall, är den nya förordningen avgående ändring i wiesa fall af gällande bestämmelser om häradsting antagen fom tag och wäntar blott på att bromulgeras. Såsom ett första arbete af lags byrån innebär det en lofwande förhoppning om att denna lagtyråg fortsatta werksamhet stall medföra den nytta, man deraf wäntat. Wi böra i afseende på ghårdagens ritgdagsförhandlingar anteckna, att Första kammaren nu äfs wen bitrådt stateulskottets i wårt förra nummer omnämnda förslaa att wilkorligt esterskänta åt wissa upnifna städer kronans rätt til inom dem fallna danaarf. Det är möjligt att bifallet bade någon del i den önffan, fom nu börjargatt altmera göra fia gällande, att ej förlänga riksdagen genom skiljattiga beflut famrarne emellan utöfwer den 15 maj, ty då man under första delen af riksdagen hörde från statsutskottet omtalas fpådomar om riksdagens afslutande redan i april och för fjorton dagar sedan berätta om möjlighet att omfring den 7 eller den 10 maj hinna fluta, få heter det nu igen att det nätt och jemt låter fig gära att få riksdagsarbetena undanajorda förr än till den 15 maj. Litwäl hoppas man att det skall nå för fin, och wilja riksdagens hrr ledamöter tomma bärifrån, få få göromålen en fart fom är öfwerraskande till och med swindlande fnabb, bet har man sett en gång. Det motsäges nu temligen säkert att h. m. konungen personligen kommer att afsluta riksdagen, möjligen i sammanhang med den omståntigbeten att h. m:t, på läs tarnes inrådan, helt snart tommer att flytta ut till Ulritsdal, der en friskare luft fan päskynda hans återställande till helsan. Den längwariga konvalescensen gör att ryktet litet emellanåt roar fig sortjarande med att hopsätta fenfationsnyheter om ben höge patientens tillstånd, fom betraktas, än med en än med en annan wariation i detalslerna, såsom betänfligore än hwad man ill erkänna. Ett enkelt fattum tillåta wi oss härwid blett anföra nämligen att b. m:t sjätf för ordet i konseljen, som wanligen bålles i h. m:ts s. k. wapensal, och att dessa konseljer, fom warit häns delsen ätminstone med en af de sista, räcka till och