Norrländska Korrespondenten – 23 april 1872, sida 3

Trondhjem, hwarigenom anlängningskostnad skulle för de båda banorna, den nu ifrågawarande och fortfättningen af norra stambanan, kunna ganslu betydligt besparas. Jag tror derföre, att det är af högsta behof påkalladt, att, innan man besluter lig för någon bestämd sträckning af denna bana, en ny och fullständig undersöknina i detta affeens de göres på statens bekostnad. Man fan wisfers ligen här inwända, att det tillkommer de enskilra orterna själfwa att åstadkomma en sådan undersökning, och jag erlänner äfwen i wiss mån befos genheten af denna anmärkning. Men vå tonal. mit retan funnit frågan wara af den wigt, att kongl. m:t förestrifwit undersökning på statens bekostnad i en viktning, få synes mig konsetvensen fordra, att åfwen de underfökninaar, som widare kunna erfordras för utrönande af den sträckning, i hwilken järnwänen till åstadkommande af vet mest omfattande och största möjliga aaan. få för det allmänna fom jör de särstilta orterna, bör anlängas. Jna understödjer således i dess allmän: mänhet motionärens förslag. Men deremot fan jaa ej på in på detaljbestämmelserna i samma förflag, då motionären nämlisen föreslår att renna undersöfning skulle wertställas från Torpshawmar öfwer Hillefjö, Håsjö, Stugun och Liths fodnar, med bibana från lämpliga punkt i Liths joc: fen till Ostersund, samt derifrån witare i norte lig riltning tilltratten af Hismon Rödö socken, bwarest banan siuhe sammansalla med redan förs ut på statens bekostnad wertstälda unrersöfningen. Den wärte motionären föreslär sålunda en bestämeearittning för den nudersökning, hwarom ban wäckt förslag. Men ehuru jag hyser stort förtro ende för motionärens kännetom om de angifna orternas beskaffenhet och lokala förhållanden, ans ser jag dot wara bäst att ej närmare beftämma, genom hwilka fodnar en sådan undersökning bör anställas, utan att lemna till tongl. m:ts pröfs wande genom hwilka trakter och i hwilken riktning untersökningarne böra wertställas för utrönande af banans sördelattianste läge. Jag mill således i detta syfte föreslå en ändring i motionårens bemstållan. Och ulber jag mig altså ett, jämte yrkanre om ajslag å utfkottets förslag, få hos hr talmannen wördsamt anhålla om propofi: tion å bifall till följande förslag: att rikstagen skall anw:sa och till konal. m:ts förfogande ställa ett förslagsanslag af 10,000 rer rmt för beftris dante af foftuaderna för en järnwäpgunterfökning från Torrshoammar genom Hånefjö, Häsjö, Stupun och Liths socknar, eller genom andra delar af Wefter-Norrlands och Jämtlands län, fom för en bliswande järnwäg från traften of Torpshammar till ten förut undersökta linien i tratten af His: mon i Rödd foden med bibana från lämplig punkt i Lith till Östersund fan befinnas bäst befrämia få wäl det allmännas fom berörde orters framtis da garn och nytta. Hr Östman: Att Norrland bar rättmätiga ans språk att få, i den mån statens tillgangar vet medgifwa, en stambana dragen till fin provins lärer wäl ingen wåna förneta, men frägon är om rätta sträckningen för en såcan bana att tunna med ten minst möjliga kestnad gagqna det allmänna intresset. Motienåren har föreslagit ny uns dersökning af den så kallade Torpshammar banan, och Jför min del delar jag motionärens äsiat, ty enliat mitt förmenanre bör stombanan dragas sånore norrut än i den riktnina, fom blifwit underfött, för att funna gagna det allmänna intresset i Norrland, och ehuru font vet än må wara, att undersökningar folfta penaar, få är det och en fars ning, att hwad man påkostar undersökningar, så bespar man i anläganingekostnad, och mill iag får ledes förena mig i den af motionären uttalare mening, Hr Hans Andersson: Jag anhåller endast att, med återtagande af mitt förra yrtande, få förena mia i det förslag till beslut, som nyss af br Mim. quijt blifwit jormuleradt. (Forts.) Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts betäntande (n:o 15), i anledning af br P. Be