Norrländska Korrespondenten – 23 april 1872, sida 3

Från riksdagen. (Forts. frän föreg. n:r) Hr Almquist: Det är obestridtigt, att wid en anläggning af så stor wigt och betydelfe, som den af en järnwäg inom orter, der nägra flera jsådana, ätminstone ej inom en gansa aflägsen fram: tid, lära tunna ifrågatemma, man bör föfa ut reda och göra för fin fult tlart, genom hwilla trakter en färan anläggning må werkställas, lör att derigenom den största möjliga förvel må bere: das, så wäl för det allmäna som för de järskilda orter, genom hwilta denna särnwäg skall komma att framgå, Det är ock af sådant skäl, och då jag anser den tid ide wara särdeles aflipjen, då man på almar bör bestämma, genom hwilka orter en järnwåg, afsedd för trafit på Norrland od) för befrämjande af de norrläntska provinsernas gagn i allmänhet bör dragas, som jag tror att den nu föredragna metionen har mycket skäl för fig. Efter tonal. m:ts jörordnan: de och på statens betostnad har för detta ändas måt en wäglinie från Bettnisla wiken wid Sunds: wall öfwer Ojterfund mot Tronthjem blifwet un: dersökt. Det är wisserligen möjligt — ehuru icke sannolikt — att denna retan untersökta linie är den bästa och fördelattigaste fom fan ilrväga: sättas mellan nyfnämnda äurpunkter: men vå man härom als ide eger någon wisshet, och jag, för min vel, hyser en annan öfwertygelse i äm: net, anser jag det ock wara af största wigt, att en mer omfattaude undersölning tommer till ständ, för utrönante i hwilken sträckning den ifråyawa. rande järnwägen bör anläggas till befrämjande af det största gemensamma gagn för de orter, hwars bästa den företräreswis måste afse. Man har inom flera af norrmäntska länen hällit fär: ffilda sammanträden och genom londstingen lem: nat understöd till preliminära undersötningar för att få utrönt den lämpligaste sträckningen af en sådan järwäg. På tdetta fött har man kommit till den öjwertygelsen, att det för många af de norrländska orterna skulle merföra större fördelar äfwensom större sannolikhet för den blifwande järnwägen att bära sig, om banan finge en annan riktning än den som angifwes genom den på Ia: tens bekostnad redan wertstälda undersökningen från Sundswall öfwer Torpshammar och Olterfund till norffa gränsen met Trondhjem. Säsom redan den wärde motionären yttrat, bör man mid ett sådant företag få mycket fom möjligt söta förs ena de olika orternas intresse. Nu afser hulmwudsakligen denna tommunitationsled ett somband, öfwer Sundswall, Östersund och Trondhiem, mels lan Bottniska wiken och Norrsjön, men eu ökad bpetydelse och förhöjdt wärde skulle densamma pil wit wissare, om den jämwäl kunde till någon del med fig förena den fortsättning af norra ftambanar, fom förr eller sednare påtagligen kemmer att ega rum från Storwik, widare norr ut, för be främjande af samfärdseln och fommunifationen mellan södra och mellersta Swerige med det norra. Det lärer nämligen wara obestrirligt, att den ifrågawarande banan skulle tunna beräkna större trafit och högre inkomster, på samma gång betydliga besparingar i anläggningskostnaden för te angifna järnwägarne kunde göras, om den nu ifrägawarande komme att dragas i något öftligar re och nordligare riktning från Torpshammar genom Medelpar, Ångermanland oc) Jämtland, aenom hwillken sträckning fortsättningen af den norra ftambanan ffulle komma att under flera mil fams manfalla med järnwägen mellan Suntswall och