Norrländska Korrespondenten – 20 april 1872, sida 3

detta dertill i få stora massor att endast i Näf. weredeforssen för några år sedan befans wid an: stäld räkning af der tvarliggande wirte öfwer 20,000 timmer och bjelkar wara winterliggare. Hwem betalar wål räntan på de penningar, som representeras af de träwaror, hwilla på detta sätt liaga öfwer i ett eler flera år i ve Norrländska strömmarne, innan de hinna ned til tusten. J, naturliatwis ingen annan ån leverantören, ty han får härigenom så mycket mindre för sitt wirke; och vå ide heller köparen fan förtjäna något på att inköpta träwaror behöfwa flera år för att komma ned till kusten, få är och blir detta en nationalförlust. Det synes mig och måste äfwen wora odisputabelt att, om banan berör twå stora wattendrag, den owilkorligen har att påräkna en mydet större trafik än om den berör blott ett. Det torde också få anses fom en sannina, att ju längre upp i landet träwarorna af banan uphem: tad, ju större måste också trafikin komsten blifwa, Om transitobanan skulle gå öfwer Östersund och Refsund ned till Torpshammar, och norra stam banan äfwen gå från Storwik öfwer Torpshammar, buru skulle den seran gå från fiftnämnra stäle? Jo, vä bade man ingen annan utwåg än att gå efter den linie, för hwilken jag begärt underföktning. Huru illa tager fia ej detta ut Då skulle trafiken från Norge på Angermanland nödgas gå genom Jämtland ned till Torpshammar oc) sedan upp till Jämtland igen för att flutligen i nästan rakt nordlig riktning komma in i ÅAngermanland. Jag bar widare i min motion uttalat den äsigten, att en järnwägganläggning ef: ter ben af mig förordade norra linien skulle blifwa fult ut lika billig fom en dvylif efter den för bra linien, och såsom stöd för denna min åsigt will jag envaft nämna, att efter den högra ever norra linien förekomma endast twå större broar, men deremot efter den södra icke mindre än fem sådana, och hwilka efter det upgjorda fojtnadgjör: slaget representera en anläganingssumma af 183,354 röor. Bron öfwer Krokomselfwen — d. w. s. Liths eller Jndalselfwen — skulle enligt toftnargförslaget komma ott kosta 95,004 rdr och blifwa 580 fot eller nåra 300 alnar lång; wid det så kallare Zrånget deremot, der jag tänkt mig banan stulle öfwergå samma wattendrag, är ftröms fåran wid lågt matten endast 28 alnar öred, hwavan bron der följaktligen ide skule komma att kosta tredjedelen få mycket som wid Krokom, altså en 60 a 70 tusen billigare. Då härtill kommer, att den norra linien har en jämnare sträng och att kommunerna äro beredwilliga att uplåta erforlig jord och lemna sleepers gratis till banans läganingen, hwilket jordegarne efter den förra ide wilja ätaga fig, få torde jag hafwa ganska goda skäl för min förmodan om täflingen i priobiligs bet de olika linierna emellan. Derjämte bör äfwen tagas i betraktande, att det just är norra tes len af Jämtland, fom mest är behof af lättade kommunitationer, äfwensom att denna del aj pros vinsen har den största framtid för fig. Jap lår ter mig att i detta afseende upläsa några rader ur en månadsskrift fom kallas MRorrtand och ref iramtid. J januarihäjtet jör i är läses bland annat: Det torde wara allmännare ländt, att i Jämtland finnas ofantliga, till största delen utmärkt gora odlingslägenheter, som den tid, då en ökad befolkning och lättare kommunitationer fäs, skola försättas i tultur. Dessa orlingslägenheter äro få stora, att endast I Hummerdahls socken, med en widd lika med halfwa Gotland, twå tred: jedelar af denna wird lärer med fördel tunna ods las. Kan man wäl ej, wid läsningen af deesa ord, hajwa skäl att fråga: bör ej åtminftone nås got afseende sästas mid behofwet af lättad jam: färdsel för sådana delar af provinsen. Hafwa de ej så mycket större anspråk på statens mellantomst i detta afseenre, fom detta — man kan talla det — Sweriges Kalifornien, för närwarande är med hänjyn till tidsenliga tommunikationsanstalter den mest wanlottatde delen af hela Jämtland. Den nyssnämnda Hammerdahls socken är nämligen be: lägen 26 mil från östra kusten, efter allmänna landswägen räknadt, samt 28 mil från Norges westra kust. Jag har förut sökt misa, hwilken omwåg tra. fiten emellan Norge och Ångermanland skulle nöds gas taga, derest Sundswal —Trondhjemsbanan komme att gå utefter den redan undersötta linien, om den norra stambanan komme att från Stare wik dragas förbi Torpshammar och widare norr: ut genom Medelpad till Ångermanland. Jag wil nu endast tillägga, att jag har swårt för att tro, att den norra stambanan från Storwik fommer att på efter någon östligare riktning än den öfwer Torpshammar, och jag fan ide heller fatta, hwilka fördelar fom stulle winnas med att draga norra stambanan ned ät Sundswallstrakten, ty verigenom finge de norr och föder om Medelpad belägna provinserna wägen til Jämtland och Trondhijem förlängd med en 4 a 6 mil, hwiltet tan undwikas om tiden tages i att. Af hwad jag haft äran anföra torde det wara