Norrländska Korrespondenten – 18 april 1872, sida 2

re högst betunaande. Wårst war likwäl den oms ständiaheten, att tommunen solidariskt answarade sör att hwarje enskild medlem ortentligt erlade fin skatt, m. fl. hårda wilkor. Regeringen har redan länge insett behofwet af en reform i detta bänseende, men fmåriabeten låg i att ånyo bepär ra en pekuniär upoffrina af adeln, sedan regerinz pen redan genom bondemanfipationen pålaat dens samma dryaa upoffringar. Regeringen försökte rerföre utarbeta ett reformförslag i beskattningswäsenret i den rigtning, att de skattskyldiga ftåns den bäranefter enrast skulle beskattas efter den fasta egendomen, och beslöt att framlågga detta för landtständerne. J trettiotre auvernementer finnas dylika lanttständer, och deras medlemmar utgöras hufwudsakligen af privilegierade personer. Det oattadt förklarares af alla dessa landtstånder regeringens förslag för otillräckliga, emedan man ide ansåg att de skattskyltige skulle derigenom winna någon wäfendtlig tintrina. De gjorte derför ett annat förslag, fom framstälte rysta ad ln i en särdeles förrelaktig dager. Af de 33 puvernemens fer, i bwilfa dvlika landtständer finnas, förklarade i 31 lanttständerne att de privilenierade här danefter borte teltaga i utskylderne, hwarigenom en stor del af bördorne tomma att bäras af de llasser, fom funna göra det. Genom denna offerwillinhet å ve privilegierade klassernas sida har beta frågan wäsendtligt ombildats för regeringen, fom nu endast har att granska de olika landtftänternas olita förslag, och wälja det änvamålgenligaste. Detta utgör en wärrig slutsats för den följd af reformer i MNuftand, fom började med bondemanisipationen. Den i od) för denna fat nedsatta kommissionen har blifwit utwald med stor omsora och till dess ordförande har den forne inrikesministern Walujew blifwit utserd.