Den vansinnige. (Novell af Hektor.) (Forts. från n:r 43.) Nu utsattes båtar skyndsamt för att rädda de olyckliga. Knapt hade man firat ned båten, förrän hunden kom simmande mot dem, hållande sin herre i rocken. Rolf updrogs nu skyndsamt tillika med gossen, hvilken han krampaktigt höll sluten i sina armar. Båda voro vid lif ehuru afdånade. Så snart kunden såg sin herre i säkerhet, försvann han åter i vågorna. Man började nu söka efter Anna, men icke en skymt syntes af henne. Redan beslöt man återvända med oförrättadt ärende, då ett häftigt plaskande hördes, och till sin outsägliga förvåning sågo sjömännen hunden komma simmande emot dem, fasthållande Anna vid klädningen. Det arma djuret var alldeles upgifvet af trötthet och det var med möda han lyckades hålla sig öfver vattenbrynet, till dess båten hann fram. Knapt hade man fattat tag i Anna, förrän hunden med ett tjut sjönk under vattnet. Om en stund kom han åter upp och då lyckades det en af sjömännen att gripa tag i honom just när han åter höll på att sjunka. Man förde nu allesamman ombord. Anna var död, och alla försök att bringa henne till lif voro onyttiga. Hunden återställdes med en portion varm köttsoppa. Gossen vaknade snart till sans och var dagen derpå lika kry som förr. När man lyckats bringa Rolf till sans, ru