Norrländska Korrespondenten – 13 april 1872, sida 3

utsträckning i den wanliga skolåldern. Zcke tyda wi det wara underligt, att barnen hellre sällskapa med pigor och drängar än med läraren, De wäl ja äfwen ofta hälldre tjenstefolkets sällskap än förs äldrarnas, emedan de tillsammans med de förre fi begagna fia af friheter, fom de ej wåga wisa i lärarens eller föräldrarnas närwaro; men dere för funna wi wäl ide med ffät såga, att läraren eller föräldrarna utgöra föremål för afsky och förs skräckelse. Ni säger också, att underwisningen i skolorna är den upp. och nedwända merlden, oc detta derföre, att barnen ej i skolorna få fritt öfmers lemna fig åt fin nyfikenhet, pratsamhet, frågwigbet och ostyrighet. Stulle man ordna en ffola efter en sådan metod, fom lemnade barnen alla dessa uprälknade friheter, blefwe bet troligen ett idelt pratande, ett idelt frågande o. s. w. Detta toae sig ju icke så illa ut bland en 70 lärjungar. Tvwärr! finge man i få fall fåra farwäl till ort: ningen samt nöja fia med oordning och dej följder. —k.