Norrländska Korrespondenten – 11 april 1872, sida 1

— Fredagar till kl. 6 e. m. Ingen annons införes under 25 öre. konomiskt och militäriftt hänseende utan äfwen i sosialt, derigenom att wapenöiningarne, då de blifwa allmänna, få att alla klasser utan afseende på samhållsställning, bildningsgrad och förmönenbets wilkor, i dem deltaga, måste blifwa i hög arad egnade att utbilda befolkningens fömwil fyfiffa kraf, ter, fom en allmän ande af metborgerliabet. Dessa yttranden af nationens målgmän äro ett omiftänneligt bewis på buru djupt och lifligt den sanningen är känd, att hwarje samhällets medlem födes till pligten att wårna detsamma, och jag skuue anse det nästan förmätet om jag tilltrodde mig i denna fråga kunna framställa mera öfwer talande och starka motiv än degfa reprefentationens egna ord fom jag citerat, och bakom hwilka man likasom förnimmer slagen af det swenska folkets fosterländskt warma hjerta. Att ide wärnes pligten fåfom owilkorlig bifölls wid 1812 års vild: dag förklaras af riksdagen sålunda: wid betraft: tande af sakens nyhet, då erfarenheten lärt att alt sant och godt af en stor och kraftig inflytelse, ens dast småningom i werlden sprires och stadgas och då, wid ett öfwerbängande behof, rikets ständer trott sig böra aflägsna alt, som, må wara af fördom eller mindre tydliga begrepp om sukens före hållande, funna wara af menligt inflytande på vef antagande, anjågo rikets ständer fig böra merdgif wa att lega må mwarda tilläten, intill def det all: männa tänkesättet, levt af erfarenheten, säkrast af giorde hwad i detta hänseende borde stagdas; och orsaken till atf frågan förföll wid 1871 års vite möte war egentligen det sammanhang uti hwilket förslaget om afskaffande utaf friköp och lega blif. wit satt till förslaget om förswarets ortnande i fin helhet. Hwad angår det motiv fom förmådde 1812 årg riksdag til medgijwande att lega må wara tillåten, få torde detsamma ide längr funz na tillämpas, emedan det allmänna tänkesättet hyllar grundfatjen att fosterlandets förswar är en medförd dyrbar flylvighet, — en rent personlig pligt fom ide of någon annan fan upfyllag; — och) vå den här framstälda motionen nu är full: komligt lösgjord från alla organisationsdetaljer, få förefunnes ide heller längre det stäl på Hwiltet kammaren grundade fitt afslag wid 1871 års riksdag. Näågon lämpligare tidpunkt än den närwarande för denna frågas lösning torde altfå swärligen funna wäljas. Å ena sidan finnes icke mera de hinder som man hittills åberopat såsom stöd för att afslå en så tillmötesgående motion, och å andra sidan skulle ett riksdagens bifall til densamma, just nu under förswarswäsendets or: ganiserande wara af djupare betydelse än hwarje annan slags opinionsyttring. Stulle friggftyrelfen genom kammarens ogillande af ifrågawarande förslag förnetas att i fina beräfningar fåfom fat: torer intaga all kraft och intelligens hos landets manliga befolkning under en wiss åldersperiod, så skulle utwecklingen af wår förswarsorganisation i wäsentlig män förswåras, — och jag hemställer derför på det lifligaste om fammaren8 bifall till hwad lagutskottet tillstyrkt, fult förwissad att fal. m:t genom sitt gillande skall ät denna riksdag lem na äran af att hafwa gjort wåärnepliaten inom wärt land till en sanning och fålundva förbundit bwarje Sweriges fon till den heliga skyldigheten att wärna wårt samhällsskick sårant wi själfwa med wårt blod oc) wårt arbete under årbhundras den danat det och sådant wi äfwen älska det, stört på de båda säkra grunrwalarne af lag och fribet. — För bifall talade dessutom frih. J. Ericsou, hrr Adlersparre, Falk, Nils Larsson, Nibbina, arefwarne Sparre och Poose, hrr Granlund, Key, 6. Jfwarsson, Tjernlund, Lamberg, Hörnseldt, af Schmidt, Gunnar Ersson, P. Olsson, Wedbera, Gumcelius, Englander, A. Rundläck, Sftrand, Ol. Wilström, Mankell, O. Jönsson i Kungshult, Gunnarsfon, P. Nilsson i Espö, W. Ryrberg och Fredriksson. Mot förslaget, dels yrkande återremiss dels afslag, talade hrr don Gever, Sw. Nilsfon i Österelöf, Sw. Nilsson i Eiweröd, Forfbed, Törnfeldt, C. Jfwarsson, Jöns Pehrsson, Jonas Jönsson och Rylander. Då utrymmet bindrer oss från att närmare redogöra för vid: lussionen wilja wi blott redogöra för hr Swen Nilssons i Österslöf räfonnement. Urjprungligen war wärnepligten grunden för bondehåren, derefter upkom utskrifningen. 1810 års bondestånd medgaf ide förstärkningsmanskapets upräts tande, J själfwa werket mar förftärkfninggman: stap och bewäring detsamma. 1856 och 1860 utwidgades bewäringens öfningastid till 30 dagar emot bonrestånrets protest. Från 1810 till denna dag bestämdes om manskapet och öfningstiden eg. mot deras önskan fom underhålla indelningåmwers ket. Då skyldigheten emellertid nu wore ett eri sterande faktum wore det billiat att alla deltoge i densamma. Men bewäringslagen är etyrlig ber träffande föreskriften om tiden för bewäringens exersis, och ehuru talaren anfåg att den ide nu kunte af kongl. mit ytterligare utsträckas, hwilket 4.. Fäannolift oi heller afser s Dot flyr.