Norrländska Korrespondenten – 11 april 1872, sida 1

tf. Struve. NE 6 för de följ. emottagas å boktryckeriet Måndagar, Onsdagar och i ———— — —————— förswarsmedel, fom sjöministern särskildt lärer egna oaflätlig upmärsamhet. skall bäst anwänras. Ene dast ett gemensamt upträdande af swenska och norska örloasmån wåntas då ett swenskt krigsfartya sannolikt kommer att deltana i det festliga firandet af Harald Hårfagers monuments aftäckande i Norge. I den praktiska nyttans tienst skall, på begäran af Hallands hushållningsällskap, en kanonbåt anställa ledningar och undersökning af farwatnet mellan Hallands kust och Lässöe för tilämnadt hafsfiske i större skala. Efter denna digression återgå wi till rilgdagår förhandlingarne. Den gemensamma voteringen som nedsatt personliga skyddsafgiften till halfwa beloppet torde få anses som ett ytterligare bewis på att förslaget om mantalspenningarnes bort: tagande kommer att förfalla. — Af hwad i går wid riksragen förekom må nämnag att debatten i Första kammaren om tullen å fiskwaror war rätt liflig och tog större dimensioner än hwad ämnet, egentligen afskaffande af tull å sill, i fig sjelf dir rekt innebar. Nåara talare, fom yrkade afslag eller återremiss, framdrogo den gamla stridsfrågan om stydvstullar eller finanstullar, öfwer hwilka sednare särdeles hr Nordström bröt stafwen, men fastän den sidan, de tillhörde, wid den slutliga voteringen segrate med 60 röster mot 37, innebär detta sannolikt blott att majoriteten delade frih. af Ugglas upfattning, att riksdagen ide borde nu unter pågående underhandlingar med Norge om tullförhällanden m. m. afskaffa den ifrägawarande tullen, J Andra kammaren gjorde icke dessa släl någon werkan och en gemensam omröstning fär således slita twisten, ehuru utgängen med den nu: meriska öfwerwigten i sistnämnde kammare fnap: past är twifwelaktig. På aftonen afgjorde kamrarne en af de mest framstående frågorna wid denna riksdag, i det att efter en ganska animerad öfwerläganing hr Adler: sparres, af kriasministern understödra motion, om afskuffande af bewäringsskyldias legningsoch fri: köpningsrätt, af bära kamrarne bifölls, i Första lammaren med 72 röster mot 28 och i Andra kammaren med 101 mot 71. Hr Berg war den ende talare fom i Första kammaren ansåg det före delaftigare för staten och den enskilde om friföpe ningsrätten såwäl frän fredsöfningar fom frigså: tjienst bibehölls. Andra talare såsom arefwarne O. och C. G. D. Mörner samt hr Dickson wille att fritöpningsrätt skulle finnas i freds ej i trigge tid. Grefwe Henning Hamilton samt örr Nord ström och Tornerhjelm yttrade fig äfwen för en återremiss, deremot klandrade flera talare, her Hasselrot, v. Koch grefwe af Uaglas. Nisser, v. Möller, Stråle, frih. C. A. Rabb, Wiikander, af Klint, grefwe Lagerberg och hr Nordenfelk skarpt hr Bergs anförande och framhöllo med eftertryck att det här gållre en stor prinsip, grundad på råttwisa och billighet, som Första kammaren flera gånger förut gillat, oc) att utan antagande af dens jamma bmwarje ny armcorganisation blefwe en omöjlighet. 3 Andra kammaren yttrade -hr trias: ministern följande, fom wi efter noggranna antedningar återgifwa fullständigt: Jag bar redan tillförene, då jag första påns gen erhöll ordet i denna kammare, baft till: fälle jä wål anföra orsaken til att nu ifrågama: rande motion funnat förekomma kongl. mets till: ämnade proposition i samma syfte, fom uttala de lifliga sympatier, med hwilka jag instämmer i de wärde motionärernas förslag; men jag ber dod att nu, sedan frågan blifwit af lagutskottet till kammarens afgörande öfwerlemnad, med några ord få ytterligare framställa de skäl, på hwilka jag föder min hemstälan om fommareng bifall till hwad lagutskottet tillsyrtt. För sådant ändamål torde bet tillatas mig att i kammarens minne återkalla den opinion rörande ifrågawarande ämne fom, bland annat, wid trenne föregående rifödagar blifwit uttatad af representationen. 1810 årg rilsdag förklarade wid införandet af förftärkningss manskapet att bwarje medborgare i staten, fom dertill eger kraft och förmåga, owilkorligen är pligtig att, utan alt flags afseende på stånd, börd eller wilkor, gemensamt bidraga till ett älffadt fosterlands förjmar och 1812 års församlade stänver förklarade den 23 maj angående allmänna bes wäringsmanskapet deras äsigt wara, att hwar och en själf bör fullgöra fin wärnepligt emedan den sanna kärleken till fäderneslandet, då den lifligt brinner i ynglingens bröst, måste gifwa ftylvigbeten ett högt wärre att för fäderneslandets skull på i striden, emedan mod och nationalanda fär krare födas i ynglingens hierta om denna styldig. bet förestrifwes såsom owilkorlig, emedanjordning, sedlinhet och disciplin swårare bland de legde uns derhållas, och emedan rikets ständer bäde utaf grundsats och förutseende af en nyttig werkan för framtiden på fwenska nationalkarattären trott fig fe det rätta deruti, att hwar och en Yngling ins om den utsatta åldern förpligtas att själf utgå. MIn faantiama vikarna am 1Q71 MHfttrade fia farffilnn