Norrländska Korrespondenten – 6 april 1872, sida 3

Utländskt hufwudstadslif. Or Alfred C., medic cine studiosus, war för några dagar sedan sent en afton stadd på wäg hem, då han på en bro träffade twänne uppskrämda unga damer. Den der herrn Har förföljt of ända från teatern, tillade hon med slälswande röst. Herr C. fåg myce fet rigtigt några steg bakom dem en ftor slusk, klädd i öjmere rod med uppslagen krage, fom till hälften dolde förföljarens ansigte. — Waren uton fruktan, mina damer! Jag har en bra käpp, och om den der slyngeln kommer eder för nära, slall jag låta den dansa på hans rygg, så att Han aldrig stall glömma det. Jag skall ledsaga er hem. Den unge mannen, sörtjust öfwer fin beffyddar-rol, tog de lika glada som wadra systrarna en under hwardera armen. När de kommo till en mörkare bakgata blef hr C. med ens aldeles förblindad: ett kraftigt knytnässlag fom nämligen hans hatt att täda ide blott de yswiga lockarne, utan hela anfigtet, ögon, näja, mun, ända ner till hakan, och i samma ögonblick tände han fina fidor ransakas af de mest kvicka och erfarna fingrar. Då hr C. efter mydet bråk fid af fig den nedftukas de hatten, woro de twå madra systrarna och deras förföljare ide mera att ffåda och med dem hade äswen den ädelmodige beffyddareng ur och penningwästa lupit fin kos, för att aldrig mera återkomma.