AllULiII öDI Olilillil. II. Den lilla skildring fom förra gången mebdelabeg skall hafwa upfattats såsom afseende någon tilldragelse här på platsen och bar äfwen tlans drats, under förmenande att dylikt skribleri dels inom samhället werkar fplit och owilja inwånarne imellan och dels inger utan för stående oförtjent ofördelaktig tanke om wära sociala förhällanden. Af hwad anledning är man i aumänhet få benåä pen att i all ting wilja fe anspelningar på för: hållanden inom ens egen trånga krets? Är det månne af egenkårlel? Swårligen, helst då det man nill tillämpa anses ofördelaktigt! J sanning: en penna, sem rör sig på grånsen af alwar och skämt, borde aldrig alömma att påminna läfarne om det bekanta ordspråk, hwarmed de spanska for medierna wanligen sluta och som dertill innebär en ganska pikant warning. Med sagde ordstäf, hwilket lyder sålunda: Om någon häri wil fe anspelningar, må han äta dem till sitt bröd, borde jap måhända slutat förra gången. J alla händeljer war berättelsen om battftutningen en tekning ur werkligheten och då oförsintigt nog tilämpning deraf gjorts på wårt fam välte, lär det ej förslå att nu protestera mot en åvan. Men än sedan? Ide bör deraf rimligen ups wäckas någon split, utan fnarare en alwarlig efertanke huruwira ej de, fom beklaga de s. k. ägre folkklassernas brist på hyfsning, nödgas örebrå iust fig själjwa det dåliga föredöme de emna i följd af bristande upmärksamhet på eget spförande. De personer, fom, på arund af bildning, rikes dom, börd eller andra dermed jämförliga omftäns digheter, intaga en framstående platå i samhället, idraga sig helt naturligt stor upmärksamhet och i samma mån deras inflytande på t. ex. samhällets illmänna angelägenheter är betydligt och af lag kyddadt, i samma mån de själfwa såsom grund för dessa fina privilegier åberopa fin större iplysning oc duglighet — skola de lägre flag: erna få småningom wänja sig att äfwen i alt de förres enskilda görande och lätande fe en yt: tring of uplyst smak och lednadswett eller af pröf vad duglighet. Eler tror man kanske, att om vån denna krets utgå endast ädla föredömen samt uplysta och storsinnade åsigter, OM de lefnadäwar ner fom der råda äro enkla men uphöjda, om sysselsättningarne der äro wärdiga och almwarliga, om ett klokt, wäl afpassadt anwändande af tiden eger rum: tror man då icke, att detta werkligen Utöfwar ett ganska stort och nyttigt inflytande på be olika fretsarne inom samhället? Dessa sista inom anföringstecken befintliga ord bufwa wisserligen af def utmärkte förf, friherre J. A. Gripenstedt, nedskrifwits med afseende på regentens od) hofwets inflytande på de olika fretsarne inom samhället, alt ifrån den högstes, men de torde ide dess mindre och med tillbörlig re: duction af proportionerna lämpa sig alldeles färs skilst på nu omtalade förhållande. Re Kg (u?rkl ktunuu stauningar oc förhäl: anden på platsen innebär Gudtligen berättelfen tt glädjande bewis på en alt mera tilltagande )yfsning; ty huru klanderwärdt än det lättsinne iv, fom ytrar fig i mera nämnda hattförstörelse. usta, måfte; det dock anses fåjom ett oerhördt ramfteg mot fordna dagars erpofer af den nor: iffa traften och bersertalynnet. Middagarna och upgerna hafwa nu mera ej fin kulminationspunkt ett mer eller mindre allmänt och härdhändt flag8nåls; ånabåtsbolagsstämmornas storartade glädjes efter aflöpa bäde billigare och lugnare än förr. )wem mins ide det skandalösa upträde wid en åädan stämmomirdag för ett eller annat år sedan å stora män gäfwo tunga flag och vå det ej war hera än jämt att en snyga rättegåna följt derpå! Nätte de tivers seder ej mera spöka!