Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1872, sida 3

En afrättning, skildrad af ett ögonwittne. Aj Mr. Churn jag helst wille egna min penna åt ffildringen af liswels od) fölkens ljusare fidor åt betraktelier öswer det myds na goda jordelifwet erbjuder och öfwer de tusende mälfignelfer, hwilka dagligen nedsrömma öfver wårt eget fädernedland, få måste jag likwäl för en gång doppa henne i blod, dertill föranledd af det fajansjulla slådespel, jom i dessa da: dar giswits inom detta wårt sädernesland, hwillet eliest med få rasta steg går framåt på förädlingens bana. Jag menar asrättningen mid Landskrona af missdådaren Otto Andersson. Ä Ej mill jag inlåna mig i meningsstriden om huruwida samhället mera än indiwiden eger rätt att beröfroa en menz nista lifwet, eller och famhällete wäl och säkerhet fodrar os stadliggörandet på detta sätt af en farlig brottsling, eller om detta grymma straff sfall injaga sådan slräct hos andra lifstidsfångar, att desssas bewakning med mera trygghet må tunna utöfwa sitt fall, eller om den olydlige syndaren, fom