Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1872, sida 2

Stockholms Arbetareförenings petition om utwidgad rösträtt. Till H. M:t Konungen! Riksdagsordningens 14 I stadgar, att walrätt till representant i Riksdagens Andra Kammare tillkommer endast den, hwilken eger fastighet till taxeringswärde af minst 1000 rdr eller arrenderar fastighet till wärde af minst 6000 rdr eller och slattar för minst 800 rdrs årlig inkomst af kapital eller arbete. Dessa bestämmelser synas oss innebära en stor ide blott obillighet utan äfwen orättwisa mot den allra största delen af landets besolkning, ithy att de utan något förnuftigt stäl såsom wanbördig stämpla den samhällsmedlem, hwilken ide i werkligheten eller på papperet kan uppbringa sin årsinkomst till en wiss godtydlig, af den ekonomista stalistitens uppgijter aldeles oberoende fiffra. Lagstiftaren har af någon ofs obe griplig anlerning liksom welat konstatera, att den, hwillen, utan att dod falla andra till last, fan och mäåste tilljredsställa fina behof med ett mindre fapital, ide är lika god medborgare som den, hwilken dertill behöjver ett större. Men hwem djerswes wäl utan sjelfförebråelse påstå, att arbetaren, hwilken odlar jorden, genombryter bergen, eller i werkstäderna försärdigar industriens alster, är mindre förftåns dig, redlig och fosterlandsälskande än embetsmannen, godöegaren, fabrikanten eller köpmannen, hwileen oftast Har flumpen och lyckan mer än öfwerlägjenheten att tada för de efonomiska fördelar han eger eller synes ega. Och wid frågan om att de ftörre bidragen till sta tskassan ffulle göra den senare mera berättiaad att fföta statens efonomi od) stifta dess lagar, få torde det wara nog att endast erinra derom, att det egentligeu är genom arbetaren, fom landets hela kapital frambrengas, faftän blott en obetydlig del deraf får af Honom anwändas iill eget perjonligt bruk, samt derom att han af denna mindre del dagligen måste indirekt utbetala en ganffa ftor procent till bestridande af rikets gemenfamma utgifter. Att mäta mannens förstånd eller moral, ware fig såsom menniffa eller medborgare, efter penningens måttftod, torde dessutom, obilligheten och orättwisan oberäfnade, hafwa med