Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1872, sida 2

ech slutligen ett hotell för rouge ett noir eller trente et quarante i Trärgärrsjöreningen. På så sätt skal Linköping bli en afuntswärdrs samhälle. Gulr., silfwer. och papperspengar skola strömma vit från alla werltens konter. De fökunniga ty. skarne wilja uphäfwa spelbankerna i Homburg och Wiebaden, men Linköping fal adoptera dessa wäl. signelserila inrättningar. Hit skola utlandets dandies och petit maitres ställa fin lesa, här skola kassor lättas från öfwerflörand innehåll, ja här ffall med tiden bli ett rittiat Ophir eler Eldorato, — tad ware starsfullmältige. Ett samhellets olycksbarn ur de s. k. högre fams hälskretsarne. En fabrikör Lundberg i Stocholm har nyligen på ett badhus från en löjtnant Cederschiöld stulit en penningesumma af flera hundrade ritsdaler samt derefter hätta s och ertänt sitt brott. Om hos nom skrifwer en brefstrifware från Stockholm föl jande: Garswerifabrikören I. M. Ljungberg, född 1842, hwars slutdram genom stölden i nya badhuset Härftädes er tidning nyligen upptog, bodde 1867 mid gamla kungsholmsbron, då han nyss förnt hade öfvertagit fin faders mydet berömda och mälffötta sabrik, med en förmögenhet af jåjom det uppgafs 200,000 rdr. Wi gjorde honom då ett besök i fråga om tomtarende, e när han med garfwerict innehade wälbelägna och widsträckta tomter wid Rörstrandsjjön. Emedan unga patron ännu kl. 12 på dagen ide war uppstigen, måfte wi kl. 2 e. m. före nya besöket, då wi träffade unga herrn i trädgårdspawiljons gen, omgifwen af 10 a 12 unga sprättar wid fylda glas. Han mar då nyss hemkommen från en lustresa till Paris, der han od, som det synies, blijma sullkomligt kostymerad. Medelmåttig till längden, något underjättsig, stod hans nyfriserade röda peruk i alla wäderstred till — olyda. Det rödfräkniga ansigtet war betädtt af ett par glasögon med gulds bågar, en hwit tyghatt på wenstra örat, pinande jmala panz talonger, guldstidade glanslädersvieror och en brun promes nadjrack samt hwitgula glacchandskar, alt jraicht, tompletterade klädseln af en — slyngel. Han intog med stolta maner en talares ställning oc männerna hörde med förtjusning hand föredrag om Paris wadra grifetter. Hwilka Han upphöjde till genier af slönhet od) bes hag. Att få blifva afbruten af tvenne hwardagsmenniskor med frågor om ett simpelt tomtarrende jagade wredens rod.nad öfver hang finder och i snäsande ton gaf han det besked på ren smenska att mi borde weta — för att komma van mälda od) störa honom med dylika frågor, då han war omgifwen af fina bästa wänner. — 7I Paris bär man fig ide så oförffämt åt, och jag war galen fom återjåg detta vohyfar de land.7 Under tiden fom hans silswergalonerade fuff med ett par wagnslycktor och en elegant piffa i hand: detta war wigtigare än tomtarrende. De inköpta sakerna granslades noga och priset 96 rdr 50 öre stod på räkningen. En pista och två lycktor för 96: 50 — och ändod woro de alldeles för simpla till den i Paris inköpta nya landåletten. — Fans det då intet bättre än detta simpla arbete? Hwilken galenffav att ej taga detta i Paris, mina männer. — Wännerna nidade bifall tände fina cigorrer, drudo och skrattade. på mig od mitt sällstap tastade de onda ögon, fom manade oss att gå. Wi frågade när wi slulle få beiöfa Honom för att få besked. och swaret blef: Hhar ingen tid.7 Wid det mi gin go, kunde jag ide undertryda min mening till mitt fälffav: .Här är alt klart inom årets flut. Och irnan året gid till ända war alt hwad den gamle fadreu under många mödos jamma år sammam parat sörslingradt, oh eleganten mar — bankrutt. på senare åren har Ljungberg leswat på wigilans samt innehade till bostad mid hättandet 6 rum; men hand hugs hålle ffa ingid mid senaste fattigwårdsstyrelse sammanträde i Adolf Fredriks församling med anjökan om fattigunderstöd, enär det ide fans en kaka bröd i huset. Att Ljungberg en längre tid wetat wägen till andras plånböder, antages, och af Pariserelganten finnes endast brotislingen kvar. Bland offren af en förwänd barnnppfostran är L. ett; han mar för fin att arbeta, till och med för fin att fe till fin weristad och fin handel. Sitt läderlager sålde han, för att erhåls lit kontanta penningar på en gång, för en spottstyfwer till en annan garsware, och reste och slöfade bort dessa penningar. Redan wid 14 års ålder befalde modren tjenarne att kalla pojken unga patron, od) han blef härigenom inbilsk och medweten om den rikdom fom wäntade honom. Lyaligtwis äro söräldrarne döda och kunna ej se sonens wanära. Från Kristiania telearaferas den 10 mars: Debatten om statsrädens deltagande i Stortingets förhandlingar, hwilken debatt börjades i fredags, afslutores i natt kl. 11. Förslaget antogs, med 80 röster mot 29. ndnstriutställningen i Köpenhamn närmar fig altmer den tid, da ven skall öpnas. och man fan fe vet på utftälninggbyanaden. Den stora ins gångsporten, hwilken från Westerbro går ända igenom bvanadens främsta flygel och teder in till gården, friår färdigrekorerar; stjernorna tindra från vet blå himlafältet. Från portense inre fira leta nu trappor ned på den flora gården, och denna skall om några få dagar wara olldeles öfwertäckt med sitt wäldiga alastak, som hwilar på 30 pelare. Enrast att få dessa upresta bar mas vit ett arbete af ide ringa swåriahet; ftora fälls ningar ha warit upförra för retta ändamål, och gården har liknat en tät, nästan ogenomtränglig skog. J nederfta wåningen, bwilken är bottenmwås ning mot statsgrafwen och källare mot Westerbroes passage, är asfaltgelfwet nästan färriat, och bwad bastionen på andra fivan om statsgrafwen angår, få är vet jorrarbete, fom skall förwanrla den till en leende trärgårdsanlänganing, redan börjadt. Dels på ren lantkommunikation, fom nu äftats kommes ber, hwarest förr gasledningen med fin trekantiga betäckning gick öfwer grafwen, dels på sms vonfonbrear fom inscheniörtfsren skall bnaag