Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1872, sida 1

Stodholms-Storrefpondens til Nya Norrlänr ska Korrespondenten. (Genom Swensla Telegrambyrån) Den 10 mars. J onsrags beslöt Första kammaren förkasta ett förslag of konstitutioneutskottet att i arundlagen införa bestämmelser, bwarigenom bela statsråret komme att böras öfwer afhandlingar oc) förbuad med främmante mafter. Frih. De Geer inwän: te att om tetta blefwe lag få slulle — rå norsta siateministern och twå nerska statsråd veltaga i bantläganingen af mål fom röra te förenade ris fena gemensomt och då norffa arunrlaaen föres ffrifmer att alla i statsråret förefommanre ären den skola merrelas norska stertinaet unbers handlingar med andra regeringar kunna på den wägen bringas inför allmäånheten äfwen här, men att detta ej borde ste med särana ömtöliga ärens ten. Första fommeren pillade, utan witare vis: tussion, anmärkningen och afslog rverföre föräns tringen, men Antra kammaren war i år afton af en motsatt mening och antog äntringeförslaget hwilante till aruntlagsenlig behanrlina, ide fom beslutet skulle leda till något praktiskt resultat, rå örslaget jallit genom Första kammarens afslag utan förmortigen of artigbet mot fina letamöter i fonftitutiongutffottet, från bwilka man hörde fa: aan öfwer det nog itwära sätt bwarpå förflacet blifwit affärrart i Första kammaren. Men An: tra kammaren gick sälf, till förwåning för åt: stiuiga åhörare på löktaren, få lätt öfwer laput: stettets Yttranden om föreslagna äntringar i firafflagen, att ide en gång ulskottets afstyrkande af br Tiernlunts motion om rötestraffets alskaffande satte tieknesienen i gåna. Det förmedas icke u: tan skäl att wännerna of röresiraffets borttagans te ur wår lagstiftning byste frukton för att mar jeriteten emot ten i Andra fommaren nu fnarare wore större och ide mindre än förut och att re rerföre öfwerenskommit att ide framfolla en des batt och riskera en votering. En motion af herr Pier Nilsson om rättiabet för tanrstinaen att up: rätta förslag för tillsättante af foltsteleinspettörer inom de fäörflildva länen, hwilta Aurra fammarens tibjälliga utstott n:o 1 afstyrkt, bles få mycket Lif: ligare tiskuterad, men innan wi retosöra något för ren öpwerläggningen torre bet wara mest i fin ordning att först enna upmärksamhet åt går: dagens wiatigaste debatt, den om mantalgpennins garne, i Andra kammaren. En och annan hate bult en swag törboppning, att man skulle funna untwika sin iden kamrarne emellan om ven tfonfiitus tienela frågan huruwita riledagen fon enfomt bes sluta om borttagande of orvinarie stateintemster äfwensem hurumida ej hwartera kammaren i det: ta full har rättighet att genom fitt veto hindra borttaganre af en rylit skattetitel, men majeriteten i Antra kammaren synes hafwa bestämt sin för att drifwa foten till ett afgöranre och att i och med montalgpenningarne få ett upslag till den bafom hwilante förre frågan om gruntskatternas aflöening eller mölligen s. t. asstrifning. Att nyt: tan eller skatan i och för fia af mantalspennin: garnes ofskuffantde ide mar twislens förnpuntt blef llart of dtetuesionen. Hr Dufwa, såsem landt: mannapartiitets faljörare, i affeente på ven fonvftir tutienela sitan af frågan utwecklade stor talent i förswaret, hwars bufwurinnehäll war att rifsda: gen enjamt bar beska:tningsrätten, att tenna rät: liabet wore en af swer sta foltets tyrbaraste väte tiabeter, och att renlera staten måste innefatta att bestämma båte om inkomster och utgifter. Häremet ermrate först finaneministern hr Wern att fänan om gruntlogarne och statsmatternas intöre tes stähning måjie på ett helt annat sätt algörad än genom aranfining i tamrarne och pålted dere jämte, att vet är növmwäinriat göra fig först reda för ven historiska uptomsten af wiesa bastämmeljer i arundtagen samt att ätskibliga orrinarie statsintomsster alteles owillorligen måste bero bare på tonungens och riketagens pröfning. (21) Swenska folfeto rätt att sig bestatta är en helig rätt men mante jujt verföre ide i eträngra mål göras tl töremål för twist. ZJuititiestatsminitern br Av: lercrentz betlagote att grundlagens bud ide woro nog toetmga, men förtlarate att enligt hans asigt 58, 59 och) 62 4Y i diegeringsformen m. fl. arundse logesstatganten innefattare att om de ortinarie stotetnfomsterna riteragen ide ensam egde rätt att besluta, och dessa åsigter hafwa älven förut gjort sig gållante inom rilstagen. Han citerade Häiref: ter tensuitutionsutstettets wid 1834 års ritstag afgifna memeriat med anlerning af att borgar: siåndets talman wågrat prepesition å beslut om ghruntslatternas eller orrinarie stateinkomsternas, järstildt med afseente å mantalepenninaarne, förs ändring eler borttagonte. Borgarständet hade untertänt genom votering talmannens wägran, men konstilutioneulslettet, åberopande fig förra rifedagens kenstitutioneniskotts yttrande i en lit: artad fråga, förflarare enhälligt: (wi anföra här ortagrant utskettets ort) ÅRegeringssormen ftads gar: i 58 H, att kenungen må låta wid hwarje rilscag upwisa statswerkets tillständ i alla dess dee