Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1872, sida 3

Från Utlandet. Prinsen af Joinwille bar den 29 febr. inftales rats i fin forna rang fom amiral oc) bertigen af Aumale fom general. Prenssiska regeringen har under ten 29 febr. förordnat att hädanefter lärjungar mid de hörre elementarlärowerken må, uppå ansökan af deras målgmän, ega blifwa befriade från deltagande i religionsunderwisningen. Dessförinnan hare samma reaering tagit ett stort steg till skolans befriande från kyrkans terar reskap, i det att hon i andra kommaren, i trots af de konservatives och högkyrkliaes skarpa mot ftånd, aenomrrifwit det beslutet att staten härans efter skall tillsätta ala foltskeleinspektörer i vitet. Jnnan detta blir lag måste herrehuset dertill lem na sitt samtycke, hwilket det är söna willigt att afgifwa. Regeringen bar magt att insätta nya ledamöter i denna första kammare och för att wi: fa att den är beretd att få pöra och tymedelslt förstaffa fig majoritet, har hon revan inkallat Aes neralerna Moltke och von Roon fomt utnämnt representanter i herrehuset för flera frärver, bmil: fa lemnat fin walrätt obegagnad. Det allra för: sta upfeende har wäckts deraf att bland dessa af regeringen utnämde representanter är borgmälftas ren i Dortmund, hr Becker, känd under namnet ren röte Beder och hwilken af föregåenure reafs tionära ministärer länge warit pä ret häftigaste förföljd. — Genom alla dessa åtgärder bar furft Bismarck fått heta det konservativa och katolska partiet till fiende. Som bekant, wistas prins Freidrich Karl f. n. i Rom, Konung Victor Emanuel har för ven slull begifwit fia från Neapel, der han någon tid wistate, till Rom för att hälsa fin preufifte gåäst. Dennes wistande i Italien sättes i förbindelse med wigtiga politiska planer, I Patrie frifwes börom: Från Rom medeelas ess, att prins Freidrichs Karls resa ej blott är en lusttur, utan att den också har till ändamål politiska unter handlingar af största betydelse. Det är nämligen tal om förnyandet och utwidgandet af förbundet mellan Italien och Tyskland. Prinsen har tvefuts om det åäligaande att föreflå en trippelallians mellan Ösierrite, Tysklond och Jtalien, hwilken skule wara rigtad mot Rorssland. Italien skulle då ba till upaift att hindra vet knäckta Frantrile från att blonta fig i en strid, deri det kunde ha hopp om wetergällnings tagande. Ztalien skulle setan hållas skaretöst med Saveyen och Nizza och Österrike med länderna wid Donau. Wi anse alt vet. ta för mycket sagolikt, men i wissa ögonblick kan till od) med det mest sagolika förwandlas till fan: ning. Så mycket är i ala fal fäkert att prinsens resa till Jtalien är af politisk ari. Priusen bar befökt päfwen, hwilken mottog ho. nem mycket wänligt och tackade honom för det ban ej glömt jången. Prinsen uttalade till gen. gäld fin glädje öfwer att hang helighet säg få kry ut. Fråya lår wara om Canadas förwandling till en sselfständig republik. Så skrifwes i tidningen Ssemtandet: Den engelsta besittnina i Amerita, fom tallas Canada, bar på senare tiver innehaft en färveleg slef ställning. I ena sidan utsatt för den republifansta unicnens wåltinga påtrycknina, å andra siran med beswärliga, om än temligen lösa band fält mid det monorkiska England, bar tet lilla, i öfriat wäl lottade landet omöjligen kunnat utweckla fig få fom unter andra, friare förhallanren Det war cckså att förutse, det en brytning förr eller senare stulle inträffa, och den 9 februari ingick en depech från Halifax, i hwils fen Canaras skilsmessa från England angifwes såsom nära förestående. Den lyder sålunda: Det berättas från trowärdigt Hål, att ett fördrag, rö: rande Canadas skiljande från England blifwit un: dertecknadt af be resp. ländernas regerinagfommissarier. Reran wid tiden för förbunrsaktens antagande i rikeparlamentet förenade man fia rö rande de särskilta bestämmelserna; fördraget skulle likwäl först ester wissa år trära i werksamhet, få wita engelska regeringen ej derförinnan säge sig särstildt föranlåten att begära dess genomförande. Efter ress untertecknande haswa de britiska tvups perna till största relen blifwit dragna ur Canada, och entast i Halifar finnes ännu en liten engelsk besättning. Stulle förwecklingarna emellan Förs enta Staterna od) England antaga en mera alle warsam karakter, liver tet intet twifwel, att ju engelska regeringen offentligaör fördraget och pros klamerar Canatas sjelfstäntrighet, för att dymes DEco D ydn . 6 KK —