Den storm, fom framkallats i Belgien af gref wens af Chambord ankomst till Antwerpen och bang franska anhängares bejök bog honom, synes fortfara, ehuruarefwen af Chambord unranbedt fia alla wånskapsbesök, för att man ide må göra hans wistande i Antwerpen till en förewännina för luanets störande och för fientligheter mot belniska regeringen. Det är nämligen numera tyrliat, att demonstrationerna på gatorna äro lika mycket riftare emot tenna fom emot grefwen sjelf, och det på den grund att de båda äro Flerifala, få att prestwäldet i Belaien, hwilket redan förut är ofants tigt, skulle öli ytterligare stärkt, om legitimisterna komme till wäldet äfwen i Frankrike. Det talas om, att medlemmar af det katolska och konservativa partiet i Preussen äfwen upmwats tat grefwen af Chambord, kring hwilken hela Europas alla reattionära förhoppningar om och planer på en storartad allians knyta sia, hwilken allians naturligtwie befrämjas af den kraftigt och enigt arbetande fmarta hären, fom lyder ordre från Rom. Den gammalkatolska propagandan bedrifwes med stor ifwer oc framaåna i Rom samt börjar till ech med wäcka oro i Vaticanen. Mellan Rom och Berlin gapar redan en oöfwerftiglig klvjta; Elsass Lothringen ensamt håller tem för framtiden ätstilda. Den påfliga kurian hade upsagt konkorrotet och detta endast derför, att bon trodde, att den kanoniska rätten skulle funna omedelbart trära i dess ställe och päfwen blifwa herre. Hr von Bismaick teremot upfa.tar tyrkoförerragets upsägande så, att päfwen bär: med fjellmant afftått från fina rättiabeter, så att regeringen ensam eger reglera de kvrlliaa förbållandena i det nya rifslandet. Meban fåruna motsatser är wäl ide någen förliknina möjlig. Antalet af i tjenstgöring warande matrojer inom den tyska flotan upgär till 6,000 och fan om få behöfwes, ökas med 3,000 tulljtänviat inöfware sjömän. På kofferdiflottan finnas widare 6.000 man i ben ålder, fom förpligtar dem att taga öre logstjenst i hände fe af krig. Hela sturkan utgör säledes 15,600 man, och det är mycket mer, än ren kejserliga flottan sannolikt behöfwer. Härtill kemmer ännu ret nörwändiga supplementet af ar: tillerister, machinister och kustbesättnina. Det fan sörtjena omtalas, att nästan alla de nya skeppen äro bygra i Preussen. Det norrtyska fppsbya: geribolaget i Kiel har nyligen fullborrat bogserånaf. Boread, fom gått af stareln från keiserliga warfwet i Danzina, der man ytterliaare håller på med att byaga korvetterna Louife, Freia och Fhusnelda samt pansarfregatten Harfa. På regeringens warf i Wilbelmehafen bar man brårt: om med att lägpa sista handen wid panfarfrenats ten Den store Kurfurften och statens etablissement i Kiel närmar sig Fredrif den Store, likaledes ett skepp af imposanta rimensioner, med stora steg sin sulländnina, på samma nång ett bor lag i Stettin arbetar på 7Barbarosfa, ven sista i denna järntrio. Decssa skepps machiner, fom mariera mellan 900 ech 5.400 bästars kraft, förs särdigas likaledes i Tyskland, några hos det nyf: nämnta bolaget i Stettin, men de flesta i Berlin. J England håller man på att bynaa ytterligare twå pansarfregatter för Tyskland, nämligen Met och Sedan, hwadan den tyska flottan under tops pet af te nåsta fyra åren kommer att ökas med fem skepp af första ranaen. J Rhens öfra topp skola för möjligen inträffande fall anbringas twå små menitorer. Om man betänker, att regerins gen i Berlin för blott nåara få år tillbaka brus fare få alla fina skepp från England, måste man medaifwa, att ben enerai, hwarmed general Roen utwecklare den preussiska bären, ide har bintrat honom att hafwa fin upmärksambet wind på flottan. Det är rerfåre icke unrerliat, att detta bubbla wärf till slut blef för mycket för ven tape pra aeneralen och att han nyliaen afträrt marin: minittorsot till om lifa sfkicklja offjter aeneral Swalan. (Naturhistoriskt föredrag.) Jag fått luft, äswen jag, Att kring bygderna dra Och på slaldernas wis CFöka loford od) pris: Jag will hålla i dag Ett subtilt föredrag Om hur swalorna ha. Jag dock allraförst bör Kanske höra mig för, Förru jag griper mig av, Om det möjligtvis stör Eller stöta er tan, Alt min dikt oh min fång Smakar fogel en gång. Det är swalans natur Att ej triswas i bur, Som an tjuf innclyet: Hon will göra fin tur, Dgeneraot och tryggt I den fria asur. Och man wet äswen, Hur Hon sig jemt wara tydt Ett geni utt flygt. Hon är jemt uppå jagt, Jfrån början till slut, Hwad hon fins i för trakt: An i trädtopp och Häd, Än i takås och knut, Och åt böljorna ut Tar hon stundom en lof Efter rof. Hon tål aldrig besör Utaf falkar och höt. Hon gör genast allarm Och uttryder sin harm Med en skrik och ett bång Uti flygande sträck. Och få dierf och få käck, Att Hon blir på en gång Alla roffoglars skräck ch förjång. Men mar knubbig insekt Är för swalan konjekt. Hon har odjå aptit Od) tyds aldrig bli mätt. Och hon hugger war Hit På så inmarigt sätt Att i sckler det wäckt Inom myggornas ätt En ofantlig respekt. När hon efter behag Gör sin flygmaslin loss Och will ta sig motion, Som hon ofta är wan, J en warmare zon, är hon af fom en pil Genom rymdernas barn Minst nupåhundrade mit På en endaste dag: Det kan ingen ännu Hwarken ni eller du Eller jag. . Hon med menniskan trisa Och hon bygger sitt bo Utaf långhalm och ler, Som så älfkligt beskräse, Och jag gerna will tro, Fast jag ej mer än ni Warit inne deri, Kast mi bo wägg i wägg Uti samma kvarter. — Der i djupaste ro Lägger Hun fina ägg Med en Hel ättelägn, Som hon kallar iill lifs På sitt egna mankr. Men då winteru är når Och det höstknlet blir Och på söda är brist, Ch! då hänger hon läpp Och far som en kurir Till en blidare trakt, Anda Hort till Algier, Det har Flugis mig sagt, Då jag såg honom sistOch han spelte på käpp. CE. S dt. Hwarjehanda. En lärlekshistoria. En swenst omkring 40