mälde sig land desia fans en, fom mar nätt och igtte lig, oc dessurom hade hon 2,000 rdr. De bletwo snart en e och den tyalige sriaren sörde sin brud Hem till fina ans höriga, hwitka btwo myadet belålna med den aruga od) b.z lewade dangn, hwars blinvande swärmoder rådde de jörlojwade att hnarast möjigt gista fig. Wid återresan till nöpenhamn blewo de wål Jörsedda med en gås (oplodad), rökadt fött, stimka och mygdet annat om fon behöfwas då man mill sätta foten under eget bord. Anlända till beftämmeljeorten anförtrodde sästmön fin förlofwade, första gängen han befökte henne, att hennes familj, synnerligast en swåger, font till på köpet war polisbetjent, äfwensom hennes broder, war stark emot partiet, men om han bara wille betala hushyran för henne, få gåswe de nog med fig med tiden. Endast nå gra så minuter hwar tredje eller hwar fjerde dag wågade han tjäla fig till att tala med fin älskade, af fruktan för att blifz wa öfwerfallen af palisbetjenten eler brodern. Ingen af dessa mille på något wilkor tillåta, att hon fid en frocnff till man. Swenslen, hwilken mar en overmaade ffiftelig perz on (fom det heter i de dansla tidningarne), att ide ens en hnödlögn, fom hon begagnat, eller att Hon skulle bliswa moder om någon tid, haft ringaste inwerkan på de stränga lägtingarnes beslut. Heldre wille de uppfostra barnet än att jon skulle Ha en swensk till man. I alla dessa sorgliga förs hållanden fann dod sästmön på en utväg. De pulle lösa kongabrel, hwilket Hon wille föranftalta om, endaft han emnade henne penningar Härtill. Detta hade sästmannen, om dessutom hade lemnat henne en det persedlar till jörmwas ing, ingenting emot, och han lemnade henne ändod flera in fom kunde wara behöjliga för sakens utförande. Han res te till, och med hem och hämtade ytterligare några hundra dr. Andtligen slog den länge efterlängtade timmdn. J redags slulle bröllopet stå. Men då brudgummen kom till srudens bostad, wille hon ide öppna. Hon lotsade fom om jon ide widare kände honom. På fråga, om han då ide itminstone kunde få fina persedlar, fwarade hon, att hon uga sådana hade, och härmed egde det fin riklighet. Fäftz nannen, den bedragne, hänwände sig nu till politiet, hwarest et upplystes, att hang älstade war en gift hustru, som ors entligt dragit honom wid näsan. Hans tillhörigheter hade jon fatt på assistansen och penningarne woro borta. SKonen, om har utfört denna bragd, har gått tillwäga på ungefär iknanden fött för att få den man hon nu har; men gifta ig två gånger, det wågade hon likwäl ide. EE