Bundsförvandter. Vid utgåendet derifrån, medan vi slöto oss till de vanliga grupperna af ungherrar, som aldrig tröttna på att se damerna upstiga i sina ekipager, hörde vi tätt bakom oss dessa ord uttalas med låg och bruten röst: Förbarmen er, mina herrar. Jag ber er tro att jag aldrig skulle kunna förnedra mig till att tigga, om jag ej vore bragt till den förfärligaste ytterlighet. Jag försäkrar er att det är första gången: men min mor och mina tre systrar skola kanske i natt dö af hunger; ni finner således att jag icke har något val. Förvånade och uprörda vände vi oss om för att se på röstens egare. Det var en ung man, hvars utomordentligt bleka ansigte icke saknade intelligens, och hvars hela yttre bar ett talande vitnesbörd om det förskräckligaste armod; hrarken drägt, hållning eller ton häntydde på en arbetare Jag kände mig djupt skakad, ty jag trodde mig här skåda ett af de hemskaste bland menskliga lidanden, eme lan det är på samma gång moraliskt och fysiskt: nöden i svart frack. Instinktmessigt grep jag efter min portmonnä, men innan jag hade hunnit framtaga dess magra innehåll, var jag redan förekommen af Hurald Hildetand, som räckte supplikanten ett par tior, sägande: Se här, skynda att sörja för de mest angelägna behofven. Men innan ni går, så gif oss er adress; min vän och jag skola besöka er i morgon.., Jag tackar er af innersta hjerta, min herre. Mitt namn är Conrad Haller, och vi bo i Urvädersgränden n:o 00. I nästa ögonblick var han försvunnen.