ste och fördomsfria personer. Bewiset för tillwaron af en andewerld, äjwen en ond, ifrån detta Håll måste derföre funua anses för ett säärdeles flående, ty wore den endast en saga eller en spöthistoria från barndomen, hwarföre slulle den His storien undantränga alla andra och spela en få betydande rol uti den mången gång öfwer mannaåidern hunna mennistans lif. Erfarenheten wisar således att hos sinnesrubbade perjos ner, hwilka i deras frista tillstånd alldeles ide sysselsatte fig med religiösa spörsmål, dessa spörsmål synas wara det, fom nära nog uteslutande upptager dem och mi hafwa antydt hwad orsaken bertill är och måste wara. Churu ide lika rit — od) mi hafwa al anledning att glädja oss deröfwer — wisar erfarenheten ock, att, der en sinnesrubbning inträffar för en from eller religiös person, de religiösa spörsmålen ide tomma till tale eller i nämnwärd mån upptaga den sjuke såsom sjuk. OM detta dersöre att det för den religiöse just är det utmärtande att han fökt och funnit friden med Gud och således och kommit till rätta med sitt samwete. Skulle ock härwidlag färsze exempel kunna åberopas. — et wisar fig således att om sysselsättningen med det res ligiösa ide bestämdt fredar för sinnesrubbning, den oc aldrig framkallar den, utan i stället mägtigt bidrager att gifwa den en ftilla karakter. Den få allmänna rädslan för ett för myc: fet af Gudsfruktan eller religiosiet beror såleledes på en ofunnighet om eler ett förgätande af att med mennistan jåsom menniffa — od) detta är hennes högsta oh dyrbaraste föres träde — är anlagdt på att hon ffall wara religiös och detta ide wid ett eller annat högtidligt tillfälle utan altid, såsom od något mindre ide tan tillfredsftälla Henne, der Hon fommit till fullt medwetande af att hon är menniska i detta ords fullaste mening. Den lastbare eler werldsträlan sinnesrubbad och derunder sysselsatt med religiöst grubbel är derföre det naturliga slutet på denna rädsla, ty der det ide med religiofiteten ständigt går framåt till det bättre, går det tillbaka till det sämre. —nmn-r.