Norrländska Korrespondenten – 13 februari 1872, sida 3

Motioner wid 1872 års rifsdag. Af berr P. Tjerulund: Om rörsstraffets up: häfwande och utarbetande al förslag till de än: trinaar i sirafflagen, fom påkallas af nämnda straffarts uphäjwante. Wid sistlidne års lagtima riksdag widtes af mia under n:o 75, en motion om kötsstraffets uphäfwande och utarbetande af förslag till de än. dringar i sirofflagen, fom påkallas af nämnde straffarts uphäfwande. Denna min motion blef till lagutskottet remits terar, men Ulskottet, uptaget med, entigt def år fint, wiatigare ärenden, företog ide metionen till behandling. Som jag förmodar, att bemälra ut: ffott8 tiv ide wid denna riksdag kommer att up: tagas af få wirlyftiga och mektpåliggande kongl. propesitioner, fom rå, får jog förnya denna min metien och terwid åberopa de skål för densamma, som jag vå hare äran anföra, Såsoem jag i tenna, bland annat, nämnte, förs klarate prenesiska regeringen ten 21 maj 1870, att hon ämnade bibehålla dötsestraffet endast för mord eller mortförsök mot tyska förbundets öfs werhufwud eller landsherren, det will med andra ord säga, man förbehöll fig rättiahet tillämpa rörsstraffet för hwad man kallar politiska brett. Förflutna årets erfarenhet wisar äfmwen, att man wetat tillämpa denna grundsats, och ven fyr nes mig äfwen gifwa kraftigt stöd åt mitt förslag hårutinnan. Man må allnast kasta en blick på det nuwarande tillståndet i Fronkrike. Ingen fan med gett samwete förneka, att en mänad politiska mord terstädes blifwit begångna, hwilket kunnat undwikas, om rötsstraffet der warit uphädt. Man tan wisserligen härwid inwänta, att, rå passionerna, wid stora statshwålfningar, rasa, å lagen fästes ringa afseenre, men man fan wäl ide bel ler förneka, att, då ven högre bildningen, såsom t. er. för närworande i sistnämnde land kemmit till matten, aktning för gällande lag kufwar eller bör åtminstone lufwa paefionernag wälde. Hade ide törsstraffet, såsom straffart, tvarstått i tans dets lag, hade werlden helt säkert icke behöft ber wittna de hemska afrättningar, hwarom tidvningars ne lemna täta underrättelser. Ehuru öfwertygad att wårt älskade fosterland ide blifwer berördt af dylika olyckor fom Frantz rike, och att ve maktegande, i hänrtelse så slulle inträffa, ide bär skulle tillaripa kulor och trut, bilor ech rep, för att kufwa sina politiska mot: ståndare, fon jag ide annat än förnya mitt före slag om döreftroffets afskaffande. Jn en met hwad framtiten fan bära i siit sköte, och önskligt wore att en gång Försonarens milda lära älwen i nä: gon mån gjerde fia gällande i mår lanstiftnina, hwari beklaaligtwis tillräckligt mänga trakoniska starganden insmugit fig. Jag mill ännu en gång påpeka, att mordens antal ide ökats, sedan kongl. mit fattat vet hö: sinnade beslutet (fom olyckliatwis belt nyligen fyr nes hafwa blifwit frånträdt), att ide låta tilläme på detta bemska straff. Om remiss till lagutskottet anhålles.