Norrländska Korrespondenten – 13 februari 1872, sida 2

sta ... af vanliga förmågor och böjelser, så säga menniskorna: äfven oss lyster att skapa storheter och obetydligheter, ädelt och oådelt folk. Och så äflas de och skapa och hitta ofta nog just motsatsen af hvad de söka, hufvudsakligen genom sin falska inbillning att själsoch kropsegenskaper ärfvas, liksom annan lös eller fast egendom. Det är sant, att egenskaper, åtminstone de yttre, verkligen ärfvas, hvarförutan de olika menniskoracerna icke skulle kunna bibehålla sig distinkta; men inom racen är arf af cgenskaper så långt ifrån att vara regel, att tvärtom alla tiders erfarenhet oftast gifvit bekräftelse åt romanernas ordspråk: oheroum fllii noxw (In snillrik far får ofta en odåga till son.) Och detta kommer sig helt enkelt och naturligt deraf, att ett exklusist lefnadssätt, framför alt ett i några generationer fortsatt s.k. pförnåmto lif utan kroppsarbete, försämrar och för slöar slägter och snart nog gör slut på dem. Detta är så sant, att just i våra dagar ett kraftigt varningsrop mot denna olycksaliga afskrankning höjts ur den förnäma verldens eget sköte. Jag rekommenderar till ditt behjertande grefve Torsten Rudenschölds Tankar om ståndssirkulationenp; studera dem, så skall du deraf och af hvad jag nu yttrat kunna sluta till, huru pass mycket inflytande det s. k. sunda förnuftet kan komma att utöfva på mitt beslut och handlingssätt i nu ifrågavarande fallyn Under detta samtal hade de båda vännerna passerat Slussen, Skeppsbron och Norrbro fram till Gustaf Adolfs torg, der de skildes åt. När Henrik blef ensam, återvände hans tankar till Helena; han ångrade att han icke sökt