Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1872, sida 3

AA RR nn AA SR 17 A 3 J delser synas dess förboppningar hafwa konsentrerat fia på Ryssland. Det är bekant att Peters. burgerkubinettets ställning i den Sleevig Helsteinffa frågan altid har warit gynsam för Danmark och ännu helt nyligen ba flera af de förnämsta ryska tidningarne uptagit frågan om hertigrömena och i en mänad artiklar wisat nödwänrigheten för Curopa, att Danmarks oberoende blefwe beswarart. En annan fråga deremot har blifwit på ett afgörande sätt löst, och wi förmoda att wi ej wir dare skola få höra talas om några agfimilering8gplaner mellan de tre skandinaviska rikena. — Det bar blifwit erfänrt, att de möjliga fördelarne af en fåran plan skulle blifwa aldeles för tyrt köpta genom den dermed följande riffen att inta: sta hela Skanrinavien i politiska förwecklingar och swåriaheter. Wid jämförelsen med de stora mat: ter, fom för närwarande dela Europa, är det lätt att fe, att en sta:s stållning med 8 millioner ins wånare ide på något mäjendtligt fött filjer fia ifrån den fom blott räknar 2 millioner, och eburu det wisserligen bar blifwit påstått att inom re färffilda rikena det demokratiska partiet skulle ba kraftigt uttalat fia för föreningen, få är ret likwäl ett faktum, att hwarken Danmark efler Sweriae aifwit nåara bestämra bewis på fin ä. stundan att afstå från dess nationela deposition. Alabamafrågan. De alldeles owäntade anspråk fom den Ameritanska regeringen upstält för det vifinitiva ortuanret af den få länge swäfwande Alabamae frågan risuteras lifligt af bela Lonro. nerpressen, och i Times,Mornnig Roft Dais ly News oc Daily ZTelegraph för ven 30 jan. egna fina förfta levande artiklar åt aranskningen af den mer än elastiska tolkning af Wafbinatonföädraget, fom de amerikanska skiljedomarne äro ålagta att förfäkta. Times, fom isynnerhet är upretad öfwer andan och tonen i de från Nords amerika tillGenede insända handlingar, bar upfordrat regeringen att afgifwa en offentlig och formel förtlaring. Allade öfriga tirn:e förena fia nui tenna fordran och yttra sig enhälligt emot de amerikanska anspråten. Häpnaren öfwer utsigten att hafwa att betala en summa af 1000 millioner vollarg, sasom Förenta Staterna nu fordrar af England, bar i det sernare landet efterträrts af en allmän förbittring, och vet är ingalunda omöjligt att en allwarsam konflikt häraf fon upftå och att Lord Granville ide skau nöja fig med att afwakta skiljeromstolens utslag. En annan fiva börjar man ocksä i Enaland oroa fia öfwer de indiska förhäållandena. Det har på fernare tirer anfommit åtftilliga underrättelfer, fom antyda möjligheten af en ny upresnina af de infödda under en nära förestående tid. J ven pågående resningen af Loojhais börjar den allmänna opinionen ott med oro ana ett werk af Rysslands hand samt att frukta möjligheten af en intervention under en eller annan form. Wi bafwa hittils, skrifwer i detta ämne en forrefpons dent till ett of de förnämsta Londonerbladen, mes lat fästa oss mid den tanten att Ryssland skulle bafwa någon allwarlia afsigt att ofupera wåra indiska besittningar. Emelertid är det nu al anledning att tro, att ryska regerinaen förutseende att sådana bäntelser snart funna inträffa, som stulle funna aynna tass afsiater i Orienten, söter att upwåcka swårigheter för England inom ress intista besittningar. Man gör fia ingen föreställning, kanske ide ens inom sjelfwa utrikestepartementet, om den ställning, fom Rossland i närmar rante ögenblick intagit. Mer än en af Lonrong inwänare torde med förwåning höra, att Ryssarne uprättat bexöstade stationer några hundra (eng) mil från Taschtend. Korrespondenten anför härefter ett bref från en rysk offifer, fom kemmenderar en af dessa förposter och hwari omtalas att denna erhållit ordres att rycka ännu längre fövevut. Wi tro of böra erinra, tilläager bet enaelska bladet, att man för några år sedan bade för affist att med en betydlig styrka ockupera Taschtend. Men litasom alla andra förslag, fom framlades under lord fawrenceg styrelse, blef äfs wen detta förkoftart, Saleres skola wi sannolikt fnart nog på kartan fe Taschkend utmärkt fåfom en rysk stad. Underrättelfserna om framsårpen af erpevitionen mot injurgenterna äro alla aynsamma, och det sista telegrammet omtalar, att general Bourcher upbränt en stor by; fiendens förluster hare warit betydliga, de engelska trupperna hade deres mot als ingentina litit. De anglo.indiska tits ningarne börja likwäl upresa fin emot det fätt, bwarpå de engelska trupperna föra kriget, re bärjningar bwartill ve göra sia ffylvina och ifynnerbet upbrännanret af spanmåleförråden. Boms bavs tidning yttrar, att de engelska trupperna genom att på detta sätt med eld förstöra byar och säresförråder, förwandla hela landet, som de At nomtåga, til en efruktbar öken. Deras sätt att nå tillwäna, säger Tbe Enalifhman är barbaviff och owärrigt en siviliserad nation. Den halfbarbariska experitionen mot Looshais, yttrar Tis meg of India, och ven oförtjenta förföljelsen mot