Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1872, sida 3

Ren som en klar vårdago, deklamerade Gustaf; viche ett molm vid horisonten, om ej mojligen dn. Såg du inte det genast i hennes ogon? Blåa, milda och djupa som dygden sjelf. Det gör en just godt i själen att möta en sådan blick. ä vJa, isynnerhet oss, som oftare se representanter af de sju dödssynderna. I alla händelser var detta ett lyckligt möte och med 100 rdr är kanske denna stackars flicka räddad från nöd och frestelserv. Räddad eller ... svårare frestado, återtog Gustaf, som i sin tur blifvit tankfull. vKvinnan är och förblir kvinna, och det kan nog hända att den vackra flickan nu glömmer bort att köpa sig en sorgklädning. Ahja, det är inte omöjligt att hon uppenbarar sig i en helt annan skepnad nästa gång jag besöker denna trakt.? Du ämnar således åter uppsöka hennedo Amnar? ... Då hon bor i närheten af mitt kära Mosebacke, kan jag väl komma att att möta henne ännu en gång utan att ämna göra detn (Forts.)