Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1872, sida 2

tänsbort, då mogne, pröfwade, kloke män låta ett ombud utan söregående öfwerläggning tala i äfwen ten minsta sak i deras namn? Wi tro det ej; twärtom antaga wi att prinsipalen i de flesta fall titterar sin wilja för sin taleman. Helt ans not är det wid ritsdagen och 317 af Sweriges pperste låta fia dermed nöja. Och dock huru wigtiat är det ej att folkombuden och regeringen re få gånger fom de tala med hwaranrra finge mötas ansiate mot ansigte utan mellanband och ben sednare blifwa i tillfälle att få en bestämd och omiffännelig rerogörelse för de förres åsiater. Sent torte alömmas huru t. m:t blef missledd oc förd batom ljuset beträffande folkombudens tankar i förswarofrågan.