Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1872, sida 3

Fran Utlandet. Den enhållighet, hwarmed man anropade Thiers att återtaga fin demiesion, bör närmast anses be: roende på att intet af partierna war berert på bändeljen och reda att öfwertaga successionen. Det är på en fåran eventualitet fom man nu från ala sidor bereder fia, och nästa gång br Tdiers hotar med att aftråta, skall han icke kunna wänta sig lita ifriga öfwertalningsförsök, som denna gång. Presidentens ställning har såwäl bäriper nom fom genom ten tysta öfwerenskommelsen att ban för framtiden ide skall, såsom hittills, ivblans ra fia få ofta personligen i diskussionerna, i fielir wa werket betydligt förfwagats. Den skulle ännu mera förswagas om planen att utse en vifeprefi: dent förwerkligades. Här mötes lifmäl den månar sidigheten, att partierna ide funna förena fia om något enda namn annat än marskatt Mac Mabong, hwilten åter ide will antaga en plats, fom Tyiers fer med oblita ögon. Presidentene obe: nägenhet för en tylik hielpare är i sjelfwa mere fet lätt förtlarlig, och om det fan wara font, får fom man med en travesterina af Lurvia XVIII:s bekanta ord sagt om krisen den 19, att ingens ting är föråncrart i Frankrike, man har enrast yYtterligare ett mifförftänd; få skulle wisferliaen Ut: nämndet af en visepresident i stället slapa twå sädora. Den legitimistiska PUnion innehåller ett nytt manifest af grefwen of Chambord, rwari denne, under förklaring att han aldrig skall abditera, mir håller den bwita fanan och ben legitima rätten, förswarar fia mot bestyllningen att wara reaftionen vå ban i fiälet är reformen. Manifestet slutar sålunda: Gud är mitt wittne, att i mitt bjerta ide finnes mera än en paesion, Frankrikes lyda: jag bar blott en ärelystnad, den att hafwa min ankel i detta rekonstruktionsarbete, fom icke ton blifwa ett partis uteslutande werk men som erfordrar en lojal samwerkan af all fosterläåndst hängifwenhet. Jnaentina skall rubba mina beflut, ingentina slall trötta mitt tålamor, och ingen, uns der någon förewåndning, ffall utwerka af mig ett samtycke till att blifwa revolutionens legitime fos nung. mätional fubskriptionen för befriande af den frans ffa jorten antager, åtminstone för få midt rörer dess organisation, stora proportioner, och man rät: nar redan månaa betyrande bidrag och ännu fler ra bewis på patriotiska känsler, Yttrande fia i mer eller mindre praktiska förslag. Flera stora han: delsmagasiner i Paris anslå winsten för fin före säljning en wiss dag i månaden åt fonden, äl: wor in natura inflyta efter uttofwas af alla flaa unga flickor avflå de belopp, fom deras föräldrar afsatt till deras blifwante utstyrsel, för fondens råkning, det är fråga om öqjwerenskommelser, hwarigenom hela Frankrikes arbetande befolkning af hwad klass fom belst skulle afftå en tang in. tomfi för det fofterländffa ändamalet. Det åter: står att fe, buruwira tenna entusiasm werkliger blir allmän och nedtränger i be djupa lererna. —