obegränsad rösträtt. De fleste af dem böra antagas-teran genom förmögenhetens eller bildninz gens inflytande wara tillräckligt framstående i fina små samhällen att funna, om de ide äro rent af owärdige eller oskicklige, påräkna att ihåg kommas med det medborgerliga förtroendet, utan att behöfwa af egen magt tillegna fig detsamma. Om än följd af en liberal förändring några nya skulle komma in och om äfwen de undre famhälglagren finge i fin stars styrelse en och annan med deras önskningar och behof förtrogen målsman, ton sådant blott bidraga till flersidigare behandling af kommnnens angelägenheter; och för full mägtige sjelfwe måste det — jag uprepar denna anmårkning — blifwa angenämare att weta sig wara till fina platser kallade genom sitt fambhäl: les förtroende, att i werkligheten wara stadsfullmägtige, icke blott penningefullmägtige, att uppe: hållas af det werkliga, icke af det tillkonstlade för: troendet. Till stöd för det yrkande, jag går att wördsamt framlägga, ber jag ocdfå få anföra, att lif artade, mer eller mindre widtaående framställnin. gar från många Häl blifwit tid efter annan hjorra och att alt tyder på, att dermed kommer att fortfara, tilss målet winnes och en kommunal rösträttsreform genomföres. Att från flera ftäver petitioner, försedda med mångtaliga namn, nedlagts inför tronen, tolkande fina samhällens längtan efter rättelse af detta missjörhållande; att enskilta föreningar uttalat fig i samma syftning; att på offentliga möten beslutats den förklaring, att en kommunal rösträttsreform är ett af wåra wigtigaste önskningomäl; att till oc) med flera af dessa möten lifligt förordat lika rösträtt, åtmins stone wid wal, för alla de röstberättigade; detta alt behöfwer blott i korthet erinras. SÅ är det ock kändt, att inom sjelfwa riksförsamlingen, från den första tiden efter kommunallagarnes införande och intill nu, såtana förslag aldrig saknats. Redan wid 1865 —1866 årg riksdag wäcktes inom bor gares och bondestånden tre särskilda förslag om såran ändring i den färska lagen, att röjtmarimum, graderade skalor eller lika rösträtt måtte tilämpas i kommunala angelägenheter. År 1867 upaick antalet af dylika motioner til fem, år 1868 till fiorton, 1869 fer (af 13 motionårer), 1870 fem, 1871 tre (af bwilfa ett par, en för stad och en för land, tiutommit efter aftal mellan liktänkande riksdagsmän.) Såsom yttermera witnande om kommunernas egen äsigt i ämnet, torde få anföras, att den riks: daggmannawalordning, fom stadgar lika rösträtt, allestädes mottogs med ofantligt öjwerwågande bi fall, och att de stadskommuner, fom haft anled. ning skaffa fia titsenliga borgmästarewalordningar, i te flesta fall skyndat begagna jådant till: fälle att antaga graderade ffulor eler lita rösträtt. Så är exempelwis, enligt mig tillhandalomna meddelanden från förtroendemän eller tjenstemän i de särskilda stärerna, häntelsen med Kalmar, Kurlskrona (walordning af är 18642), Steninge och Wexiö (1869), hwilka antagit lita rösträtt; Sala (1871), Westerås (1865) ech Örebro (1868), owiltas rösistalor äre 3:gradiga (cn af dessa, nämligen Sala, har ide på papperet, men i werklikheten 3 gradig skala. Der har man näm: l(gen förmetlat penninges och perjonligbhetågruns derna sålunda, att röftffalan är på penninagrund 5 grudig, hwartil för hwarje walman kommer en personlig röst. Sålunda har ingen mindre än 2 och ingen mer än 6 röster, hwilket ju närmast motswarar 1 til 3 röster, eller 3 gradig skala). Landskrona (1869), Lindesberg (1871) och Sundswall (1871) med 5 aradiga skator; Jönköping (1867) och Kristinehamn (1866) som antagit 6-gradiga skalor; Karlshamn (1868) med 10-aradig skala; Xioföping (1867) med araverad ffala, utan att dock gradtalet upgifwits. Så äro äfwen i Askersund och Lund med flera ståder, enligt hwad tidningarne meddelat, grade