)Nu kallnar tset, hördes en melodisk stämma bakom de båda vännerna, just som den allvarsamme Olof hade slutat läsningen af det tr. edje bladet. Det var målarens hustru, som afbröt dem. Elof steg upp och fattade Johans och hans hustrus händer och såg på dem en lång stund. vDu har rätt broder Johan! sade han sedan, det är ingen fara med vårt svenska folk. Det är godt som guld. (Slut,)