Målarens vän. En originalteckning af Wallander. Nej, broder Olof! det svenska folket är godt, det må du ej klandras Åh, prat, snick snack. Svenska folket är ett slackare-folk — det är altikop. Det har flera fel än dygder. ÅÅlen nu tala vi ju ej här om folket i sin helhet, ehuru jag äfven på det fältet vill bryta en lans med dig. UIlär är fråga om det ejentliya folket, om allmogen, om arbetiren — jag säger det än en pång, och står fast dervid, det är godt som guld, vårt folk, fast guldet ganska ofta, ja oftast, ligger doldt på djupet. Den svenska bonden har aldrig förr älskat flärd eller prål, hvarken i ord eller handling. Storverk har han utfört och skall det än en gång, tro mig. Men han skall lika litet nu som fordom tala derom. Se så, min vän Johan! håll inga tal nu. Din historia vill jag gerna höra i alla fallb. vysen så afbryt mig då icke beständigt, din gamla åkerknarr. Ilolle jag dig ej så kär som jag gör, ock betraktade jag dig icke sjelf med all din sträfhet som en bild, ett uttryck för det svenska folklynnet, skulle jag ej låta dig höra min lilla historia. Jag är norrlänning, som du vet, men har intet minne hvarken efter far eller mor. Far blödde i sista kriget, mor var också med der, ingendera kom till Sverige igen, sedan kriget var slut. Mina första minnen äro förbund