Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1872, sida 1

Stodholms-Korrefpondens til Nya Norrlänrska Korrespondenten. (Genom Swenska Telegrambyrån) Stockholm den 28 januari. För riksdagen har förlidne wecka warit en res formförslagens, motioners wecka och någon tid bar nästan ide funnits öfrig för dislussionen. Lifwäl bar man, i Andra kammaren, der antalet motioner altid är itörst, på ett mycket praktiskt sätt sökt förminska tidsförlusten: rubriken upläses, motionen bordtäanges, och i nästa plenum remitte: ras den utan upläsning till det eUer det utffots tet. Man skulle tunna anmärka att möjligen på vet sättet åtskilligt blefwe remitteratt fom ide borde få remitteras, men kammaren utöfwar i alla fall fin sensur få miltt att den knappast exiltez rar annat är de jure, J Första kammaren uplä stes motionerna i Jin helhet men också upgick teras antal der ej till mer än 31 st., då deremot i An: dra kammaren mängren of frågor, fom anfägos wärdiga ritsdagens behandling, betöpte fig til 191. Jämjöres Jörhållondet nu och wid föregår ende lagtima rikstagar wisar fig att motionerna utgjorde 1869 i Första kammaren 50, i Antra 330; 1870: 47—257; 1871: 33 —183; såletes up: penbarar fia en tentens til miunskning i motions: wädandet hos Första tammaren och äfwen hes ven Andra, ehuru antalet denua gång med 8 ör werstiger det i fjol. Under den nu stundande mec: fan pågär nog arbetet allwarsamt inom utskotten, hwaremot ritstagens plena ide torde tomma att erbjuda något af mera intresse. Första fommas rens talman grefwe Lagerbjelke bar hemrest till sitt län och sörmordas blifwa borta sirta 14 bagar. Det är omöjligt att här, med Stodttolmsterrefpontenfeng inskränkta utrymme, jörföka återse gifwa alla hos rilsdagen under motioneweckan fram: komna förslag, från vem fom åjyfta större politi: ffa föräntringar till vem som beröra mera fpelir ella intressen; mi tilläta oss endust fasta upmärtsamhet på några, alt efter som wi om dem haf wa något särskildt utt säga, utan att dermed på stå dem wara de wigtigaste. Man bade wäntat att grundskatternas asskaffan de skulle utaöra föremål för mer än ett sörslug mid denna rilsdag. Så har äjwen inträffat. J Första kammaren bragte grefwe G. Posfe frågan på tal genom en motion, för hwillen det torde wara stäl att närmare redogöra, tå ten i det huf: wudsakligaste synes öfwerensstämma med en af br Lars Persson i Hljulsta ut Andra kammaren framstäld, och vå anledning är att antaga det in: nehället of båda dessa motioner uttrycker det s. k. lanttmannapartiets opinion. Resonnementet går ut på att 7dä garundräntorna från början warit en skatt i egenilig mening, hwilten efter behof höjres eller minskares, få är rätta sättet för jordens befriande derifrån ide en kapttalisering och aflösnina utan en sucsessiv minskning af desamma alt efter fom statens tillgångar såtant mergifwa. Frågan blir helt enkelt den, säger motionären: funna de skutter, hwilfa seran århundraten så ojämnt hwila på den swenska jorden numera på annat sätt fördelas utan orättwisa mot andra fame hällsktasser och näringar, och utan att ftatåintomsterna rerigenom lida ett för statsmaslinens jäm: na gång menligt ajbräcd? J fall det sker jmar ningom behöfwer det ide beforas, swarar han, och ven jorrbrukande befoltningen, utgörande sirta 3 millioner, blerwe i alla fall, menar han, den som finge till 3, betala de skatter fom komma att er: sätta gruntskatterna. Den öfriga fjervedelen skulle wäl på något fött funna soulageras, men hurn, nämnes ide Störjande fia på landshöfding Char pentiers till den s. k. arvuntffotte-fomitgn8 betänkande afaifna reservation, föreslär motionären flut: ligen: 1:o. Att de ur swenska jorden utgående avundräntor jämte kronotionde må eftergifwas, lipå det fött att hwar fom öfwerstiger 12 prosent vaf hemmanetseeller lägenhetens sernastertaxerinasuwärde må efteraifwas genom öfwersljutande ränte uybhelppets afskrifning på 20 är med en tjugonde udel om året efter sednaste penninaförwandling. 2:06, Att hwad fom underftiger !I, prosent af uhemmanets eller lägenhetens fjernafte taxeringsJwärte må efteraifwas i mehn af och på wiltor .och tider statens tillaångar sådant medgifwa. Den sernare punkten innehåller en motifikation af Lars Perssons yrkande som går ut på att det fom unrterstiger en half prosent af sernaste tare wärde skulle eftergifwas genom afskrisning under trettio år med en tretiondedel om året. Man finner att förslaget är mycket raritalt och betraf: tar aflögning fåfom en öfwerwunnen stånt puntt. — Mera moderat är hr Olof Larsson i Nafta och med honom liktänkande. Han anser att en rimlig och billig afskrifning bör ega rum på en längre tid, ty derigaenom upstar den minsta rubbningen uti nu bestämda förhållanden. Om man kapitaliserer räntan och tionden efter sex prosent