Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1872, sida 1

werldsliga saler, tillägger kom:n ej utan spetsig bet, att bon för den bändelfe k. m:t, i anleds nina af bwad riksdanens reviserer och andra i sådana frågor irtresserade och sakkunige personer bttrat eller funna komma att yttra, pröfwa fä liat att låta penningmerien af en särskild förs waltning bandhafwas, wisst icke har något att derimot inwända för sin del. Hwilken sublim fariseism fan ide liaaa bakom detta nästan meets ömkande ultryck: andra i sådana frågor intregfe radel Ty det är tlart fom en dag att bibeltemmissionen ej intresserade fia för något sådant, simpelt, låat, materialistiskt fom benningaförwalts ning. Nej hennes intresse och sakkunskap omfatta endast det som mycket höare är. Och detta år i sanning trösteliat att höra, mest för dem som böriade misstänka att kommiesionen skulle låta ytterligare hundra års mossa wära fig öfwer bufs wutet. — Huru ulsölt, fint oc riplomatisk har ide kom:n widare förstått att ge k. m:t en antys ran om att ban wäl ej måtte bry fig om alt bwad det fan falla fårana personer, fom revifos rerna och andra, in att yttra. Men att ondaöras deröfwer är omöiliat. OM om läsaren får deraf blett halfwa det nöje wi haft, skola wi kunna ursäkta oss för att hafwa låtit Dibelfommigfios nen afleda wår upmärtjombet från alla de sifferupaifter, hwarmed wi eljest tänkt denna gång unde fägna måra läsare.