Bref från Åya Sverige i stateu Maine. Göteborgs Handelstidning har från denna koloni emottagit ett bref, hvilket vi härnedan meddela. Det lyder sålunda: New-Sveden den 3. Dec. 1871. Till Handelsoch Sjöfarts-Tidning i Göteborg. Eftersom hvarjehanda rykten äro i omlopp, i vårt kära fädernesland om vår ställning här så vilja vi rifva eder någon kännedom deraf, så att ni kunnen fatta huru det förhåller sig, hvars sannfärdighet ni med all säkerhet kunnen lita uppå. Vi borde hafva skrifvit längt för detta, men vi ville bafva vår gröda inbergad, att vi ock kuude säga något derom. Som ui veta, voro vi några som redan anlände förlidit år, då denna koloni blef bildad vi hade då löfte om matvaror på kredit tills vi hade inbergad första grödan, hvilket löfte är infriad på det närmaste: till en början var det mycket frikostigt, men indrogs sa småningom, såsom t. ex. te, kaffe socker och kött m. m,, hvilka artiklar ansägos såsom vlyxartiklards, hvilka saker vi icke kunde umbära och fingo så köpa dem för våra kontanter. Men nu är tiden inne, och vi få lefva af vår skörd, hvilket gär för sig, ty vi hafva fått så mycket att vi kunna lefva deraf. Hvete bar gifvit 20:de a 25:te kornet, råg från 20:de till 40:de korvet, koru från 20:de till 25.te kornet, bafre 20:de kurnet, potatis 20:de kornet o. s. v.; vi hade måhända erhallit mera, men det kom sent i jorden, ty vi hade ingenting röjt emedan vi mäste göra detta sjeltva, så att vi fingo icke som vi hade fattat, att vi skulle få, 5 acres land färdiga att beså, men de voro dock fällda. Vi som kommo i år fingo de utlofvade 100 acres land da vi anlände jemte matvaror på kredit, men det hette att den skulle upphöra ätven för oss vid den första grödans inbergande, hvilket var ett svårt slag i våra förhoppningar: dock blef det icke så, utan vi få nu hemta matvaror i butiken hvad vi nödvändigt behöfva tills äfven vi får en gröda inbergad, guneraren och landtagenten voro här på hösten, och de lofvade oss att vi skulle få så att vi ej lida nöd, ty de sade kolonien måste gå framåt, så att de lofvade oss ett nytt anslag Angående missbelåtenheten, så är det sant att många voro verkligen missbelätna då de kommo hit, isynnerbet sådana, som hade hatt husbondeväldet hemma i Sverige, och blott giugo för att befalla, ty detta går ej för sig här, ty vi hafva alla lika mycken jord att sköta för att fa den odlad; och måste alla arbeta byar på sitt, andra deremot, som voro trån