Längre annonser böra inlemnas samma dagar före kl. 12 m — — ———— —ä42—— boppningar på nuwarande ministårs goda wilja att till mötes gå önskninaarne af dem fom ej äro ämbetsmän och ide beller hafwa förmånen at inom fommunerna funna upträda med 100 röster eller derinemot. Wi skola dock gerna fe att mi härutinnan misstaga of. Af riksdagen wåntar man netsåttnina i första och tredje hufwurtitlarne — hwad den förra bes träffar med ganska rinaa utsiat til framgåna uns per det man derimot gerna will hoppas det bästa för den skicklighet, hwarmed antagligen åfwen dens na gång hr A. Hedin kommer att löpa till storms emot de öfwerdrifna anslagen till wår, på ett unvantag när, odugliga diplomati. Med undantag mena wi swenske ministern i Petersburg, Björns stjerna ech ide den i Berlin, oattadt aenom nåaen hr Dues eskicklighet til Bismarck blifwit på sin tid afnifwet löftet om indragning af det anflag å 10,000 rdr, fom utgid til Posttidningen. Det är, apropos om detta anslag, sorgligt men sant att hwad reneringen få länge ibärdigt wägrade representationen det pj rde den utan inwänpds ningar på en wink af en utländsk statsman. För att ej genom att på en gång framlänga för många önskningar och anspråk synas höra till de oförnöjsammes slägte sluta wi för i dag med det tillänget att riksdagens förhandliugar denna nöna torde följas med mer än wanligt liflia upmärtsamhet just för de stundande nya walens skull. Fullmaktsgranskningen wid instundande riksdag. De personer, hwilka nu för första gången komma att intaga plats wid riksdagen äro: i Första fom maren brufsegaren K Cassel (efter brufseaaren A. A. Berger); i Andra kammaren: för Stod. bolms stad: boktryckaren W. Watlden och profesfor E. Edlund (efter kammarrättsråret C. L. Kinmansson och konritor C. 3. Grafström); för Södertörns domsaga: fil. d:r frih. A. Cederström (efter friherre K. Bende): för Carlshamn— Söt, wegbora: retter F. W. Dabl (efter arcfbandlas ren C. G. Bera) samt för Helsinabora—Engelbelmi arosshantlaren P. Olsfon (efter kyrkoherden H. A. Witt). Bönedags-ylaktatet för 1872 har utkommit. Det heter, bland annat, deruti: Förskonare för bunz nerna, kriaets och pestens hemsötelser, hafwa wi i ro fått stöta wåra wärf, och wåra häncers werk hafwa krönts med en timlig wälsignelse, rifare mähända än nåänonsin tillförene. Genom det helsosamma Guds ord hafwa wi fortfarande undfått aåfwor, för hwilkas wärres storhet intet timligt fon förtjena till måttstock, hwilka ide funna undwaras, trots alt öfwerflöd på lekamligt gott, hwarken af den enskilde eller af fol fen. Men, den mycket gifwet är, af honom skoll ock mycket utkroftt warda; och om det i allmänbet är trohet i emottogandet, tillgorogörandet och anmäns det af de förlänade gåfworna, fom Herren äslar af oss, lifa mycket enligt fin gudomliga majestätsrätt, fom för wårt eget fannskyldiga båsta, få till kommer det of att, med behjertonde af den mid hwarje gäfma häftade pliaten, allwarligen beflita of om ett sådant tad och lof, fom ej bestär i blotta ord, utan ock wisar fia kraftiat i gerning. — Ci såsom medel för tilljrevaställanret afegennyttina sträfwanden, fafångliaa begär eller fåra njutningar gåfwos de ymniaa slörrarna, utan till fullanre af egen nöctorft, till afhjälpande af andrae nöd och till främjande af den själfständighet och ven odling, utan bwilka intet kristet folk fon fylla fin upaift. Så fin o wi ide heller evangelii lius och löften till ett sken af andaktighet och en ytlig näteberömmelse, utan för att i hörsamma bjärtan mottaga dem fåfom en Guds kraft till saliabet, mäktia att helga oss Honom till ett folt, fom fia om aora gerningar beflitar Bönedarsdsterterna äro följande: Första Böneragen. Ottesången: Bj. 5: 5; Hög: måsgfan: Es. 55: 7; Aftensången: Ps. 4: 2. Andra Bönerdagen. Ottesången: Marc. 13: 33; Högm: Pi 145: 18, 19; Aftonsången: Ps. 32: 2. Tredje Bönedaaen. Ottesången: Ebr. 4: 16; Höam.: Rom. 5: 17; Aftonsången: 1 Joh. 5: 12. Fierde Bönedagen. Ottesången: Ps. 100: 4; Höam.: 1 Chrön. 29: 11; Aftonsången Col. 1: 12. Lärdomar från fältmanövern i Skåne. Tidn. Karlshamn innehäller följande anmärkningar: Man trodde allmänt att ett af åndam len med den stora fältmanövern war att wisa de inrelta truppernas dugliahet och att riksdagsmånnen, un: ber inflytande af det fördelattiga intryck, fom res geringen förmodligen trodde att de indelta trunperna skulle göra, skulle på den strax derefter föl: jande urtima ritsdagen gå in på regeringens förs lag om armeång oraanisation med bibehällande af ndelningswerket. J ätskilliga tidningar sågo mi ockssg bhoröm sfwer ho intolta Ar ens t... 2