Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1872, sida 2

Enrdswall d. 16 Jannari. Rilsragen, börjad enligt grundlagen i går, öpnas i tag med febwanliga höatidligheter, derwid alla kunglighetens häpnadswäckande sinnebilder — wörnadsbjudande äro de näppeligen mera — ställas fram till beskådande. Handkyssnings-ceremonien bar lyckligen blifwit afskaffad och folkres presentationens förmenta underordnade ställning fan således ej lånare på det sättet läggas i bar gen. Emellartid fins ännu tvar nog förörmjukelse för be folkwalde i den bekanta föga tirsenliga frasen om all den kenglina nåd och ynnest hwarmed tonal. maj:t stärse förblifwer riködagens gore her: rar ech swenske män, alle samtligen samt hwar och en i synnerhet wälbewågen. Det är nämli gen att förmoda att det i vag hållna trontalet slutar med denna bombaftiffa försäkran, hwaråt helt såkert de fleste riklsdagsmän Ile och hwaremot riksragens presterliga leramöter ej borde funna underlägga att alwarligt protestera. Wi uprepa hwad wi härom en gäng förut yttrat: Guds Nåd är ett uttryck fom lyckligtwie är en werklighet; men hwad är wåt funalig Nåd? Om wi lefwat i Amerika, skulle wi kallat det en bädelse! J dess ställe funna wi ej underlåta att ge luft åt wår förundran deröfwer att Guds Nåd och Kungens Nåd rymmas under samma tak. Ur denna synpunkt ogila wi uttrycket; från en annan sida sert måste det för det önskwärda fam arbetet mellan folk och regering wara ett gläds