Förfärlig belägenhet. Nedanstående skildring af det skendöda tillståndet meddelas i Svenska Smäsakerr: Jag hade någon tid legat i nervfeber. Mina krafter aftogo med hvarje dag; men ju svagare min kropp blef, desto högre grad af liflighet erhöllo mina känslor. Jag läste i doktorns ögon, att ban gaf alt hopp om mig förloradt; mina vänners suckar och bedröfvaed utseende lemnade mig fullt bevis, att det var förbi med mig. Det var mot aftonen krisis inträffade. Jag intogs af en besynnerlig, oförklarlig köld eller rysning. Ett hastigt susande för örnen började, Jag såg förunderliga gestalter vid min säng; de voro lysande, fantastiska och kropplösa; jag var vittne till ett skådespel, hvilket jag såg endast genom en prisma; jag ville göra en rörelse, men förmådde icke. En förskräcklig förvirring intog mig under några ögonblick. Då den var öfver, återkom min fattning i full klsrhet; men jag var beröfvad all slags rörelseförmåga. Jag hörde buru man grät vid min säng. och att sjukvakterskan sade: Han är dödo. Jag kan ej uttrycka, hvad jag kände vid dessa ord. Jag använde hela kraften af min vilja för att röra mig; men jag förmådde icke en gång röra ögonlocken. Etter en liten stund kom min bror och med darrande, nästan konvulsiviskt rörd hand strök mig öfver ansigtet och tillslöt mina ögon. Verlden låg nu i mörker för mig; men jag kunde ännu höra, känna och lida. i Sedan mina ögon blifvit tillslutna, hörde jag vågon af de värvarande säga, att min bror gått bort ur rummet, och snart förnam jag, att man lagade sig till att kläda mig som lik. Känslolösheten hos de kvinnor, som hade denna befattning, var för mig ännu förskräckligare, än mina vänners bedröfvelse. De skrattade sins emellan, under det de vände mig än på den ena, än på den andra, sidan, och bandterade under lättsinnigt prat min kropp, den de ej ansågo för annat än ett skadaler. Sedan de klädt af mig, gingo dessa usla varelser sin väg, och änu började den skändliga formaliteten med en tillgjord sorg. Under tvenre dagar kommo mina vänner för att se mig. Jag hörde dem tala sakta om mig, och två af dem rörde mig med sina fingrar. Mot aftonen den andra dagen tyckte nägon att det började kännas liklukt.