Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1872, sida 3

och ret förhällante fom nu oftost öfwertlagas att de länre beskattodes män wid walen unter när warande förhällanden alltid komma i minoriteten, skulle då icke witare ega rum, emedan någon mi. noritet i egentlia mening ide komme att finnas. Jag hänwisar den, fom önskar någon närmare utrerning i ämnet, titl häftet n:o 12 för 1871 af tirskriten Norrland oc) dess framtin A. I. Thomke. Meddelanden från allmänheten. En Erfil. En föga angenäm bistoria, egnad eder tidnings många läfare — n. b. om ni herr Reraltör, gör mig den tjänsten, att injöra historien i Norrländs sla Korrespontenten. En örfil är olltid obehaglig, men det är wäl ej sagt att en fåran städse gifwes med en jen: full avm och en grof Enytnäjwe. x — Det förefaller mig icke Må litet besynnerliat, att Sundewallse ftad räder endast till kyrkan, ö: sterifrän räfnart. Ett besynnerligt påstående — låt få wara —, fom tål wid någon jämtnina, i anseende bdertill att storgatan är längre westom nämnte tornhus. Men tillkomsten af denna stotedel synes mig wara landswägens för tjänst och ide deras, fom egt plantängningen om band att döma ar vet fängjel, fom wWedervörande, den tiden, satt för sturene mirare utweds ling westerut. Att tetta är weterbörandes fel, synes mig äfwen sonnolikast, för så widt man förr i merlven ide egt rättighet att, hwarhelst man behagat, upföra boningshus, wore det än mitt uti en ej obetyrlig stadsgata. Jag tatar ingalunda om tyrkan. Så mördnatebjutante bon än höjer sig, stänger ven lit: wäl ide wägen fer wåra weriltsliga intressen utan jämwål, enl. titens forrringar, öpnar fina yttersta portar jör äfwen den profane wandraren och jälunda bererer honom ginaste wägen till sitt mål. Wåg öfwer den mart, som bliswit afslild att till sist mottaga åjwen wåra wänners och bes kantas stoft. Detta är deremot ide händelsen med de byar nater, fom tillhöra foltskotan, ej häller med beta den rad af bus, ywilta finnas erter gränden från folkstolebuset söterut. Der upa aamta Kyrko gatan, Repslagaregatan oc) Staketnatan mot mer oc mindre snygga hussacader. Ar ide denna buoggnateplan utjörd utan tanke för framtiden! Är tet icke ganska troligt att, om man wid regs je bygnaders uppförande — d. w. s. wid bebyg handet af westra sitan af denna gränd — lemnat platsen tom sör gatornas witare framdragande, staden mid denna tiden hade egt en witare ut. sträckning westerut? Men kanske satte man ide då, få mycket fom nu, wärte pa reela gator och gränter; måhänta fär man derför ursätta den tidene myntiabeter för denna Örfil åt Sunds walls framtidsutweckling. Wi få trosta oss i bop: pet, att ven titen ändå ej är lånat aflägsen då mi wilja rraga nämnda gator längre och för fås tant ändamäl Jä, hur ryrt fom helst, inlösa tom ter oc) hus. Stadens finanser får tå, i wederbörs lig ortning en — Orjfil. Det är icke förbehållet alla örfilar, som gifwas eller erhållas, att ett setel eller decennium derefter blifwa märkbara till sina werkningar. Denna örfilehistoria taterar fig rån en flytd tid, jeg wil nu wisa, att äfwen i dessa dagar blifwa wåra framtidsförhoppningar Örfilade, På en längre tid har jag ide besölt östra ftarte delen, aldramivjt de jödra gatorna, men julbhels gen ledte mig, wid en promenad i ett mindre fälffop, dität. Då wi kommo på förra patan efter en gränd bemärktes att gräfning oc) Arund: längning till ett byagnatsjöretag war päberjadt — jag hade så när sagdt — midt i gränden, men rättare: midt för densamma. De fyra närma: rande woro alla lika kloka om denna grundläpgs ning ajsåg någonting för ftaren t. ex. Krutbus, dertill läg det för nära: Spruthus, ja men säda. na fans förut; eller badhus, men bäcken, som just höll på att täckas — om tetta är rätt uttryckt — lemnar derför intet skäl. Så war refonementet. Sedermera bar jag wunnit ätskilliga uplysningar: Att byggnarsföretaget lärer wara br tapten Ry. stroms, hwilken köpt grunden dertill af hr Altin; att denne del af wretarne, mellan bäcken och fak betgatan, benämnts Kälhage och utan några faftehandlingar, fedan länge tillbata innehafts af åts slilliga t. er. af afl. hr Rönholm, att ej häller under afl. br boram. Ahlarens tid derå erhållits fastebref — förmodligen på arund af bristande åttomstbandlingar; att mid jultiden, hanrtingar nu ingifwits för fastebrefs erhållande (huru bet. ta utfaller torde bli intressant att fe, måhända bar nu någon Swedenborg tagit rera på handlingarne (från andewerlten); men måhända ockjä att herr Ryström bygager på för lös grunt, om t. ex. fastebres icke häller nu erhålles). Det torde behöfwa anmärkas att desie uplysningar wäl äro bämtate från trowärrig fälla,