Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1872, sida 2

yIIerrn skall inte ta på kredit, kerrn får sämre vara för högre pris.n oMan är tvungen, ser herrn, man har inte alltid kontantero. Nå, nål När vinet var utdruckit, steg gästen upp från bordet, och torkade sig om munnen. Källarmästaren skyndade sig efter puraplyet ochi åfrerlemnade det med en bugning. Mitt namn är Filurus! sade den ståtlige gästen, i det han spände ut paraplyet och un nade det noga. Det var ett sidenparaply. : Källarmästaren skyndade inom disken, for att få betalt, gästen följde efter, satte paraplyet under armen, och tog upp en elegant plånbok med guldsnitt, och frågade vårdslöst: Ivad är jag sfaydig? . Under det fdllarmåskaren räknade på taflan, tog gästen sig en pris snus ur dosan, med det högtidliga lugnet hos en brukspatron. som har några tusen riksdaler dagligen på fickan. vNio rdr sextiosju ören, utlät sig källarmästaren, i det han med en högst belåten mine reste sig från taflan och framlade en tolfskilling och fyra skilling löst att lemna tillbaka på den väntade tian. Brukspatronen strök de trettiotre örena i sin ficka helt hastigt, fattade sin penna och började att anteckna i sin plånbok. Derpå sade han med en beskyddande mine: Skrif upp det der, herr källarmästareo. Källarmästaren blef i hast ganska dyster och svarade: i