Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1872, sida 3

AEn halfva, kypare! Gästen fick, åt och smorde sig, samt sockrade ett helt litet snöfall i hummergåsen. Kan herrn laga hummersås riktigt? frågade han. Så här går det till: först mycket socker och så bra med olja, som blandas väl ihop, sedan litet senap och peppar, men allra sist, förstår herrn, kommer ättikan, ty, annars skulle den skära sig emot oljan. Det förstås af sig själf att man inte skall glömma hummersmöret. Jag tror jag tog för litet socker! Derpå blef ett nytt snöfall. Då suckade källarmästaren, ty för socker och andra kryddor betalas icke. ?Behagas bayersk öll frågade kyparen. Bayerskt öl? — nej, jag tackar. Det var godt i början, men sedan det tog fart och gick åt, blir det tunnare och svagare för hvart år. Det borde inte få heta bayerskt öl längre, utan helt simpelt harzdricka. Nej, ge mig en butelj porter. Det fins väl sådana glas, efter här skall låtsas vara ett bättre ställe? Ja bevars! svarade Fällarmästaren från sin disk, med någon själfkänsla. Sedan hummern var äten, rekvirerade den hungrige gästen kotletter med ägg, kyckling och slutligen äppelkaka, samt höll ett betydligt väsen för att få alt möjligt tillbehör; såsom fransk senap, japansk soja, inlagd lök, med mera, När den mustiga äppelkakan stod framför honom, vände han derpå med silfvergafleln och sade; Hon är något illa gräddad, men det hjälper sig med en god konjak! i