Norrländska Korrespondenten – 28 december 1871, sida 3

b1 1U7 I1U Ö(1111( iutt 1— T0 jfivtu 11! ech betydelse för samhället samt teras materielt lätt bestämbara förmåga att uprätthålla och be främja statens syftemål; lig er det wäl ändock alltid i den klaraste vag att dessa klasser icke ens samme eller i och för fia själ fwa eva förmåga der: til, utan, för att funna upfylla denna sörutsättning, owilforliaen maste suppleras af be öfriga, mindre bemedlate lliosserna, hwillet bär i all bu wudsak wil försa, de egentligen arbetanre. Och om förbållantet är såtant, få måste mi fråga, hwarest wäl gränsen tem emellan kan updragas, ja, huruwita någon såtan ens låter tänta fig. Men icke nog härmed. På senare tider har en ny sats olt mer och mer börjat aöra fia gåran. de, fom ännu fullftändviaare omölliggör vet. Den: na fatå beftår i ven äsiat, att alla nyttiga fam: bållemedlemmar, hwilta klasser de än må tilbhö ra, äro och mäste betraktas såsom arbetare. Mot ten junta och riftiga sambålleupsattning, fom lige ger i tetta påstäående, hafwa wi ingenting att an: märka. Och wi stulle perna wilja antaga, att de ekonomiskt lyckligare lottade i ännu mindre grad deremot skulle wilia höja sin röst, enär satsen, fåran mi ha uttryckt ven, i första handen utgått från bem. Tager man också i beirattante de wils tor, fom alltid måste betinaa somhällets tihwaro, samt tware och ens förbintelser till detsammo, få lärer ret wäl äfwen blifwa nånot swart att unterkänna åsigten. Wi måste följaktligen också antaga den wara få ofelbar, fom i abmänhet nås gon sats fan wara. Men i i och med detsamma mi antaga ren, fi måste wi nörwänrigt jämwål antaga, att ret äfwen är och förblifwer prorutten af allas arbete, fom utoör summan af alla fams hället befrämjante eganskaper. OM hwar skan man, med fästart affeende bärpå, wäl då updra: av gränsen? Det lärer wäl ätminstoene blifwa lika swöårt, fom att updraga ren, med uteslutande fästadt afseende på arbetet. När produkten ut ör samhällets bebållning och arbetet betingar provut: ten, upgä också alla gränsor sawål inom rem, fom vem emellan, i hwarandra. Samhället blifwer följattligen, bwad tet wål äfmen är, ett stort organiskt helt, hwari ala delar, rot, blomma och fruft utgöra protulten af samma mål gemensamt arbetande särskilrtheter. Tager man närmare lännetom om de stora krafter, fom inom samhället arbeta för treass anti: ga och materiella utmedling, finner man att ve i själfwa werket utgöras of trenne faktorer, näml. intelligensen, kapitalet och arbetet. Näara bewis bämör torde ej påäkallas, i annat fall skube särana i cäntlighet tunna anjöras. Wisserlien må man nu öppet erlänna, att man gansta wäl kan pöra fort för fis vegfa tre lifswilkors inbördes frätning till hwarandra; men deremot torde det blifswa lita smwårt, för att ej föga omöjligt, att med någon slags mertlig föferbet funna bestämma ret wärte, fom te i deras ömsesitigbet alltid för bwarandra ega. Will man likwå: göra fia någon föreståällning derom, få behöfwer man blott tänka sig möllia: beten af att endera af dem ide star till buds. Tänkom of såletes att antingen intelligenjen, ka, pitalet eller arbetefraften uphör ott fungera, och hwad skulle mät följten deraf blifwa för de twå öfriga? Swaret säger sia ssälft. J följd af bwad mi i underdånighet bär wågat andraga, funna wi ej underlåta att framställa nås ara frågor. Kan man ide i tet stora samhållsarbetet åts skilja wärdet af de tre fambhällets syitemäl betins gante faktorernas werksamhet, huru fon man rå, med något sog och billiahet, i fråna om ret poli: tiska erkännandet, updraga en rågång dem emellar, hwarigenom t. er. intelliaens och fapital blifwa erfända, men arbetet tillbakawisadt? När man i ven slutsumma, fom utaöres af hes la sambällsarbetet, icke kan uptraga nånon inför rättebenreppen ofelbar aränsskilnad emellan de olika flassernes delaktinhet deri, huru fan man wål då updraga tden kilasferna själfwa emellan? Månne man med någen werklia sannina tan tala om en ebercende ställning? Månne icke fir vilisatiouen småningom utjämnat alt eberoende och är från år ännu ytterligare utjämnar det? Månne icke sivilisationens beta lifekraft i mära rapar företräreswis, för att ej föra uteslutande, arbetar: på att förfona alla olika klasser i bet sant menskliga erkännantet: allas bercende af alla? Afwen om intelligensen och kapitalet bidra aan: ffa mycket i uprätthålandet af fomvället och ber främjandet af dass syftemål, månne ide äfwen arbetekraften, då ven utagör ett owilkorligt fupplement till deras bidrag, äfwen bidrager tillräckliat för att, sida mid fira Med tem, tillerkännas det förtroende och den förmån, fom ligger i ben res presentativa rätten? När staten tager i anspråk för sitt åndamål alt arbete och all protuktion, månne då ide hwar och en, fom bidrager till dem, äfwen skattar til ftaten? Cga de arbetande klasserna ide egendom tå de disponera öfwer den ena af de tre faktorer, fom