Norrländska Korrespondenten – 28 december 1871, sida 3

båta twå plintiaa til ömssesit iaa upoffringar. Men lika litet fom staten kan upeffra anspråket, att re enskilte i beahofwets stund, uroffrar tif och edendom för det; lika litet tan ren enflilde, i känslon of fin wärtighet säfem samhällsmetlem, upeffra fin politista rätt. J båda fallen sitåär rät ten här öfwer pliaten. Alt föröfrigt såsom wilkor för den politiska rätten fixera ett wisst skattebelopp af rifadalrar och ören, är att retusera hela frågan till en gan-z ffa wanlia, för att ej säga tarflig, till och med simpel affär. Betingelsen blifwer på sådanl fött allteles af samma egenskap, fom ständigt förekom. mer i ben alldragligoste affårewerksamheten, och bwiltan helt entelt ian betecknas mer: — entres bilietten kostar få och få mycket. Staten måste alltid hafwa för ändamål att för ka sammansmälta och ordna de enftilda krafterna till ett stert organiskt helt, för att säsom sin bög fia upsift bereda foltens wäl. Salus populi suprema lex. Alt efter fom folten watna till behof af polis tista rättiabeter, bör äfwen staten känna behof af att ertänna dem. Såtant förhålandet nu är befinna sigade ars betunte klasserna försatta, man flute tunna säno, unter ren allmänna walurnans sÖörmynrarskap. Oh tå men tänner denna urnans alltid swåfwande ombytliabet, blifwer de arbetande flagfers nas stäuning jämwäl alt för swäfwande. Sasom en ganska naturlig orjak härtill beböfwer man blett toga i betraktante den enda omständigheten, att mid wåra ritstagur nära nog ingen enta fråno af åtminstene förre betyrelse förekommer eller ens kan Jörekomma, som icke i mer eller mindre mån, oftare det förra än tet senare, trjupt inariper i be arbetante klassernas hela existens, deras billizaste onspräåt och nörwäntr iaaste behof. Af fås ran eger skap äro alla fröxor, fom röra rikets aemensamma förfwar, ide allenost med hänfyn till ten ahmänna närnepliaten, utan til och med i fråga om indelninremerkets aflöenina; of sådan egenstap är lantete bela tullanstiftning, särdeles i fråga om alla nötwänrigheteartiklar, och af jå. dau enenstap är jämwäl frågan om tet aumånna stelwåsendet, sramjöralt i hwad det rör soltskolon o. s. w. J betraltonde of att de arbetante klasserna i Nikferaogorrninaene 14 F bluwit beröfwade alt bode ometelbart och metelhart inflytante wid rikedagen, torte det ide tunna eller böra förmenas eller låsgas dem till last, ifall de understuntonn i betraftande af ritetageförhanclingarnes gång, fattas af en feberaktiag oro. S. A. K! J alt, hwad mi bär i unterråniahet tiflåtit oss framsmälla, bafwa wi stält cf på personliaheteprinsipens prundmal. Enliat wår öfwertyrjesse är denna ståndpunkt den enda riktiga och hällbara båte för sambälllet och alla tess merlemmar. Hwarie afstegeterifrån inleder entast i motsägelser och undantag. Det är med full jörtröstan till eter fonal. mol:ts fofterlänrffa sinnelag och hö,sinta tånkesätt samt med tännerom om eders kongl. mas:ts för foltet i abmänhet wormt klappande och till nänaliga bjärto, fom mi ansett ret wara en lifa tyrbar sem kär slylriahet att öppet och okonstlart frumstäla de äsigter, fom under ardetetå sträfsammo mörer, på en oc samma gång både lifwa och beturoa oh. 3 öfwerensstämmelse hårmed fördrista mi oss äfmen bes erders konal nnderdåniast onbålla, ret eders kenal. maj:t täcktes till nåst instundande rilstag afläta nåria proposizion til såtan förän. drina i dyfsdagserrningen I 14, att walbarhet och walrätt till representant i rikatagens Marra kammare utssträckes till bwarje wälsrejtar, fia själf försörsande samhällemet lem. Met unterdänia wördnar o. s. w. (Unterskrift)