Norrländska Korrespondenten – 21 december 1871, sida 2

och en oreda, fom gjorde huarie mili:ärisi orsanikationtil en omöjugher och fom fluke förra wårt ör waremåsend e i ett så olilUfredesäbande siid act la1 de:s ficliss.ånmghel tunde, om krig utbröle, nara alwarsamt horad — Ur detta eg nadt ort ingijwa herrarne förtroende? — å nissottet har det de giort det intrydet. Jag nor mig härmed halwa anfört släl för rättmätighes ten af utslotters asigt om det Jöriroende, som fon tillerfönnas de örsag hr deparements-ichejn nu framlagt i kongl. mu:jts nådiga proposilion till denna urtima v tsdag. ynad ärr midkon mer srägan om nyran oh nödwändigheten att intaga de ann ärkia orden i betänkandet, slall jag ide underlåta att bejwara äfwen den. Hör få nidt ett från regeringen em ancradt sörslag, af få envattande oh inwedlad natur fom angaårnde landt ör mas ress organijatien siall hafwa ulfigt att blima oj ritedagen intaget, är nämligen: — då ett fort an:al Åpresentanter ej äro i tillsäle tunna gransta detsamma i detalj — nödwäns digt, att ett owilforligt sörtroende finnes till grundåsigternas riflichet hos iu, fom upfrgjort sfötslaget, så mäl fom till hers nilja och sörn åga art följdriktigt utämra dem. Tetta örtroende hu ark. n har eler tan Hr epartemenis-schefen haj na hus dan, sjom hylka de åsigner, denna kamm are wid före hend ruedag godtärdt. Ter ör ör jrågare löcning af sädan wigt, art dera blir kiart mellan reprajentationen cd) regeringen, att ämnar om det fer md enmända de af en mindre b.ehagiug io:m, dera är en Link, blot tydlighet winmes, som är lumud uk. Uestottet har sörden ull ide denna gång kunnat solja det gomia bruket att in oara en obehaglig tons ung i naser af mer ever mindre dunkel beslafjer her, utan slåt od o örtydbart framlagt fin maning. Tetta har od fett u:an asigi att per onhigen såra, och det bör 1å n ydet mindre här urptagas som någon perjonlig förnärmelje, som mi uttet hu ar få wara medwetne derom, att offentliga märg ufjentliga handtengar äro underkassade offentlig kritik, od) deta anungen man har fin piats rå s:adsrädebär den TLer på reprejuntuntend. Tet är åledes blott en öppen förs llaring från örrna motssandare om et örhållande, om är af måsentugt insty.ande mid srågars aågörande. LUAL anrat uöte örhåbandet, om wi fule haåwa ifrågar fatt, att de åsig:er, om ar nåra mosssåndare utialasls och sörsättars ör te dur syra månader sedan, under hw lka ins genung rå srågans stälning inwerkande pas erat, nu u:an anketning kasta s ö wer bord, ware fig af ostadig het eller ders före att mojlighet erbjöds att salunda ernå perjonliga fördes lar, — om, läger jag, mi så behandlat nåra mosftån dare, då hade man med föl kunnat fönnita oss art rot gjort of; siyrdiga Hk något om Ifnar periontig föro.ämpning — nen födan är id händel a. . Jag sutar med anhallan om gilande of u slottets mois wering och hakar bise lt. . Utstote försleg. A EÄ— L