Norrländska Korrespondenten – 21 december 1871, sida 2

len vd) widare hr Åbraham Yundbäd riktat emot ussottet ich den sisia from i nis ottets öis.ag til biseu, dar ute siottet förklarar ej fig kunna hyfa sörmoende iill lämpligheten af de örs ag. Jom u i korgl. maj:is propofinen biiewit sramlagda, på det urrgifna föl, att 7Dde u i jtera wigiiga delar så i sird med broad iche en för landt ör naareder aud mentet uti fina ill soregående riksdagen aflen nade sörs:ag framhällit få. om låde siarcrärsligt, nyttigt ec rödn öndigt. Jag unpptager denna snof Här med jlit till bämarande, es medan jag hört, herrarne ej funnit fig ma da belåtne jamt buälijlad fåmäl rältmätigheten of yttrandet som dess nodwändighet. Jag för då sörst och srömst urprera hwad som bli wit sagdt förut, att den oumärk.a sirosan ide ubtemmit aj för: biseende, eler vå någon enstaka uss otteltdam o.e föranfals tande, utan är imatt urd assigt. Hör ant åar bedöma, om detta uttalande åmen må nara berättigadt, torde herrarne nlåta mig en fort akaptulation of hu ad i derra någa för tkommit under den ud an maret för landttörm arsäreudenas ledning Uminat Få den numarande sche:en för detta deparie: ment. År 1869 aofturnaded ull rikedagen ett örs ag till ormeorganiation, grundat yå indemirger akal bibehål ande till fina hufmudgrnnder orulbadt. Till 1871 års lagt ma rikadag a gass ett nytt sörs ag, fom ämen war bygdt Få indeumgen erfet hu nudgrunder od ru ull derna ukodag har intömmit ett annat förfrag huarem det heter att det är hurmud atligen hwudande rå indenin Oras gamla grund. Det ul hör mig ru att iilhe, på Umad säti detta fila och ryaste ötslag sår i strid med söregående uttalanden al fur depar:emen sschesen. ÅTn ad är det näl, fom karak:erifcrar indelningäwerket, om ei — å om jag nyss till en del r dan omydt oo, Iotdanne anssaffningesätt; underhål s ästet; foldatens sotas.het; hard cs gensiap a jordbrutare: örharundet Hill rochålaren och ors tung besolkning; rokchål areus sörbål ande ull soldaten; och) sintligen den länga tsnstetiden. Att allt detta är beungeler, som hu undjakligen karakecrisera indelningwerket och I detamma u:an mot warighet i någor annat land, fon el betniflas. Or krige minisim är änen of samma merirg, då hun i siniet ar fi vurande cm indemingemeukets förikns sar uli det un derdäniga nuamcrialet den 31 december 1868 urpurar en del af dessa cu alififaticner och söger derestar: olia desja Få den indelta soldatens heta stlaplynne få djupt irnakante omfiändigherer am er jog ytters nigugt att, nid de förändringar i ösfrigt, hwitka indelningewerfet fon Unders kastas, om orgssullt widn ak. hälla. Huru äro nu i det rya försag, hu arem hör i dog är fråga, desa i hr pars tanengsdjerns tarka migtiga oms:önsigherciv til gotv dz da? J detia förflug åleftnncs rör dur indelta soldann ide mindre än fyra tärffilda onfofiningss och undahälsjätt. Det förfta är det, jom innejattas i medgijwundet, att, om rot hålaren ide faner med fin fördel örennligt att gå in på de så tal ade lindrin gar, iom det korgl. jörs:aget mill Mmedde: la, det gamla förhaluandet må forsara. Lår är allt trar på det gamla jättet. Det andra sättet, iom frår detta närz mast är det, att, i sall, tå ronhal aren ingått på de öres siagna bestämmelserra om soldanits lönesörmäåner, hon ide fan för dan få förl för numret, fat då ösweriager on: siafsuingen, nen hnderh öbet listrides dele nad jord m. m. af rotar vd) dels måhända med kontant til sott af s:atan. dadan hör firm herrarne or sörändring. Det trenje sätict sör aastassning och undeahåll är det, ta soldaten läde ons siafas oc underhalles af roun mar med kontant lön, Tetla är obest. idligen en förtätning, men derjmte en betydlig a nit.le fån indelningwukets ide Det jjerde säättet s.urligen ör det, då soldaten onssafsas af siaten, som äsmen unde hålar honom, mot erhål ande ar den bes.ämda rormal önen köntont aj rorwen. Teua är det lästa säret ur militärist synpunkt, nan herrarne få medgiswa, att det är bra olifa med det ursprung iga och det, sem nigör indelningswerkets egendom: lighet. Ty hwad är det väl i sista talet, som frår fear af den indelta soldaten, då hon anfiofias af staten och Unders hället utgår tontant? Står han i nagot förhållande till roz nhåbaren? Ar han jordbm are? Vor han på hemmaner? Åisserligen ide. Tan får med jordegaren och hen mancet ide i någon annan sörbindelje än den, ant des ds numn få brednid hang i mloma. Och hwudant är rotehal artus förhalande till soldaten? Ånnet annat än det, ati han anz. tednar dennes adrass för att kunna förda hönom det årliga bidraget till hans lön. Hwad återfår då ar det, fom fmrate teriserar den indelta foldatn? — Intet. Öch hwad återfår i detta fall af hela indel ningswerket? — Cu rostromisswaqel rå 100 rdr. Jag frågar, om ide detta står i strid med Hr depsartemen:sichefens söregående bestämda örklaringar om hwad som wore nödwåndigt att omjorgå ullt widmakthålla, oc) om ide ulslottet redan härntaj hait säl för fitt hrande? Pun om det redan är betänkligt, att sådana monägeljer sörckomma i hwad som til hör dur sociala och ckonomisa delen af frågan, lära hararne nöd as medgrwa, att 1Örhäls landet blir ännu betänkligare, om det befinnes, att en tylif bliist på stab litet i åsigter uppenbarar fig å wen beträffande det militärislt rätta. Herrarne torde påminna fig, i det förararande kongl. för: slaget, dessa många anfrofininggs od) undahåälsjärt, för hwilfas bfintligher jag urs mdogjort. Tet fund ett oms döme om an dyiif waljrihet i sätet att anslafja trurp, hwars nigt åminstone mina motfråndare ide torde öva. Tet företommer i den del af hr departemand cheseus ofta berörda underdåniga manorial af den 31 december 1868, fom ber handiar srågan om indeli ingewerkets aflösning, sid. 37 od 38. Sedan hr departements chesen der polemiserat mot Möjz ligheten of en sådan afläsning, ålagd såsom en owilkorlig slyidighet, fran. håller han å andra sidan de olägenheter, iom frulle uppfiå, i händetse aflösningen ide blesn o obligatorisk utan beroende på godisumande, då derigenom slulle funna inträffa, att er del vufte och rotehållare begagnade fig ar rättigheten att lösa fig från fit befrvär, (då anstafjning vd) underhåll ju ömwertioges af staten). mMndra åter ide (då ju allt bleswo på det gamla sättet) — allt wid jamma res gemente, ja, mid jamma kompani eller stvadron. gonsienligt är — yttrar hr desartemen tsichejen derefter —, huz tmiom sådant fule leda ill en oreda, som gjorde hwarie miliärist orgunisation till en omöjlighet. Or departemenisz schefen refonerar widare rå samma fälle om de dryga foliz nader och den långa tid, iom fule tomma att erfodrag för aflösningens genomsörande och sutar med denna förklaring: n det är awist, att under mänga år den rubbning i alla militära sörhållanden en å genomgripande sörändring förans lidde, fule sälta wårt sör worenåsende i ett få otillfredör ställande slid, att landets sqjelisäändighet kunde, om krig ut bröte, wara allwarsamt Hotad. tär är ide fråga om, huruwida Hr departemente-schefen haft rätt i detta sitt omdöme, utan frågan är den, att fans me devartementå-idjef, iom den 31 december 1868 förkla rade fig hyjia dessa äsigter, funnit fig osörhindrad att den 22 dugusti 1871 tilstyrka fonungar att franvägga för rifå:dagen ett armåsörslag, som innehåller sådane bestämmelser att de, enligt hans egna åsigter, stulle t(eda till en osäferhet — — — — — —— — sm rf mm An en