Norrländska Korrespondenten – 16 november 1871, sida 2

iit bicl Pp Anförande af grefwe ÄÅrwid fet i förfwarsfrå gan den 2 oktobe (Ferts. från n:o 133.) Härtil kommer, ott en tibämpnina al tetta sy siem numera är cuntwillina; fy i jämabrertd med ren stigante odlingen, i mån fom näringar och intustri utweckla fin, sierras bäte waruwårren, lejnorekestnarer cch daglöner, bwarigenom åter mäste följa, att ten effel! va kosftmnaden för leare soldater bönsit b tydliat stegras och blir alt för kostbar. Då i fölijtr båraj selrotar, anstuffare geaom friwittiat aftal, blifma för dura, bar man mast antita ten allmänna wärnepliatens twång för att staffa ett gort rörliat förswar för bättre prig, Ala Europeiska länder hafwa också redan infört almän wärnepliat som härorrnina, mer undantag errast of Enaland och af ess F r öl rigt äre Norramcrikas Förenta Stater ret enda land, fom ännu tåller entast leata trupper. Cnas land ec Nortamerfa äro teck få vita tänder, att vet ide gör vem något, om förswaret kostar mer ra, än fom nörwändigt erjordras, men sårant är ide jörhabandet med css. Derjör få mi mäl oc följa antra med of jämförliaga länders exempel och företaga ess att ordna wårt förswar genom en betytliat utsträckt allmän wärnerliat. J afscende å ven fråga, fom un sist blifwit ar mia berörd, eler den, buruwita box cf oraonic jattonen af en armås bör ffe uteslutande på ten almänna wärnepliatens grundwal eller i före: ning med bibehållande af indelningewerket — dere om äro meningerne skarpt ssilta från hwaraydra och teri ligger ju och själfwa stritsfrågan. Afa terna äro i denna puntt få bestämtt utpräglade och hwarandra få motsatta, att jua för min vel omöjligen fan föreställa mia att denna stiridefråaa fan lösas gerom jämkningar i små tetaljer. Den måste twifwelsutan i dess wird prinsirielt afgöras. Den ärade krissministeru vittrar oc mycket vit. tigt i tet unterr. memorialet af ben 31 dec. 1868 att åt själjwa armäoraanifonen bör siiwas får trana former och deri ingjutas en sådan anta, att feltet med fult förtroende omfattar sitt förjmarts wåsente och veri finver, ide en för sin och fina intressen trvrämmandre institutien, utan ett sant uttryck of fin egen ertnate, oiswate, stritbara traft. OM witare på ett srälle uti sitt sednast afafna memorial, att Mett starkt och wäl ordnat förjwarswäsende fan ef utan enia fammwer fan mel: lan konung och folkrepresentatien kinnas Dessa ord äro lila täntwärta fom sanna och böra ej heler förbises under ven meninsestrid, fom nu eger rum mellan regeringen och räpre fentationen, Jag tror, att tessa ord äro af ven wigt, att te böra mid bebantlinaen af denna frå: ga tagas till ett rättesnör Då jag haft åran såna detta, tillåter jag mia tillägga, att ejter min uppfattnina felket bittills ide warit sårant. Frän regeringens sita och från bem, fom unterstötja re: geringen i tenna fråga, har sälunda bestämdt ivide hålits att intelninaswerket skall bibebällas ide såsom en öfwargånasform utan för beständint får jom en omistlia och cöfwerträfflig militärisk insututien. Om upfattningen från den ena sitan oförtyrbart warit fören, är det lifa omiflinnee tigt, att från ten antra sitan tensamma warit allteles motsatt Mkon inwänter från sistnämnta hän, att ren aumänna wärnepimten och tnvele ningewertet äro twänne met hwarantra siritande prinsiper — yrtesarmens ech feltbärens — ech utt teesa oraanisationer swarligen funna till ett belt harmeniskt sammanajutes. Mian anmärker wil bäramot, att indelningewerket är en gammal, vöLonatswärd institutien, som är sammanwuxen med wåärtandtienela merwetande. Häremot tillåfer jag inta tuwånta, mine berrar, — follhären bar betheliat ältre anor. Med itöt af ven buf: wa nåra fore tenungar utweckiat och befästat Sweriges sjålphstänti bet och med stöd af ren är tet, som gamla ESware blijwit en stot. Å an tra sitan torde wäl inaen wilia påstå, att de serar bwitta föllde Gustafj IH Adelis, Kristina och Curl X:e faner, muanes uteflutande eller ens hufmäusdtattigen ut inbelningswerlet, bwilket, får fom bertor a wW. 2 tilltom i aftonreotnarcen af wår sftermatt: tid.