Norrländska Korrespondenten – 14 november 1871, sida 3

ånyo unna de främmande länder, fom med up: märfsamhet följa bwad tär förenär, skuteglädjen att fe, huru trots alla anstränaningar, wart for sterland skall kvarhållas i samma förswarslösbetstislstånd, hwari den få länge befunnit fig. Det märkliga yttrandet afslutates med en antydan om vdet hwardagliga spettaklet utaf en senger, wunnen of ett särskiltt utskett ihop med ett enskilt intvegfer. Hwat ret vu än må tallas -Qmwardagligt år tet ide i något lant, och minft i wårt eget, att höra de herrar och mån, hwilka blifwit kallade att teltoga i styrelsen af landets angelänenheter, framsiala såtana twifwel, de må nu wara med twekan riktade mot represantationen, någon del deraf, eler mot själfwa folket teremot är vet fult antagligt, att ett sårant uttalande från minifterbänfen mera än alt annat är egnadt att fråm falla dan flovealädje bwarom hr statsratet Wennerberg ortot. J tet stick, hwaruti frågan nu af utskottet till ritaragens pröfning framlägaes, är ven, säwirt jag fan fatta, ide tiufwen itu, ide nettragen i twefamp med en skattefråga. Ut: skettet har behandlat ren säsom en stor fråga, få tan konung och folk tänkt den. Striden gäller ide saken, om pwilten alla äro ense, utan endast Mjättet, på hwiltet ren skal nenomföras. Mia synes sålercs, att br fratörådvet Wennerberg tan i wiss mån bafwa anledning att wara belåten med u skottets arbete wid denna ritedag och det få myctet heldre fom t det flit, hwaruti k. m:is propo: sition i ämnet framträtt, utskottet ganska lätt tuns nat förleras att nerrraxa förfwarefrågan I twvetamp met en skattejämkningefråga. Jag tillät mig nyss säga, att mi ala äro ense om safen, eller med andra ord att o meningarna ide äro delare terem, att wärt förswarswösente ide befinner fia I något gort och betrygaadt skick samt att tet målte tivsenliagt ortnas ech förflar: fog. För min del tänker sag högt om det iwen: ffa jolket och tess representatton; 1ag är förwissad att bwarje god medborgare utan twetan will offra det nörwäntiga för att tillfredsställande ortna denna nationens angelägenhet. Zcke Heller hur jag någensin velat den upfatturna, fom aj nönet tlenmotigt sinne uaterstuntom blijwit obetäntjamt ut: talar, att wi skube sakna utwägar ech nörtga tills gängor för att på ett tallfret eståbante fört kunna ortna wårt förswar. Årwen 1 ett anuat afseende synes råra Jun enstämmighet. Så wål inom representattonen som regeringen dela alla den äsiat, som blifwit af br trigoministarn uttalad: att ven allmänna wärnepligten bör utgöra gruntwalen för lantets förswar, det wil säga att hwad mi nu falla bewäring skall bilda ren egentliga armen och att en stam bör stödja denna avimb För inför randet of allmän wärnepliat tala t öfrint mänga skäl, af hwilka jag stallatilläta mig att antyda når gra af de mest betytande: Först och främst är det uppenbart, att ve stora truppmaesor, fom wår tits taktäak kräfwer, icke an: norlunta än genom tillämpning af gruntsatsen om allmän wärnepliat kunna af ett litet folt ältar: kommas. Enrast derigenom, att hwarje stritbar man, om sä erfertras, träter unter wapan, blir ret möjliat för ett litet folk att utweckla de fraf: ter, bwilka äro nörwändiga Jör att möta en mit. tia fiendes anarepp. Under förutsättningen att den år obliaatorisk för ala metborgare, uten unrantag, merför ven widare fördelen, att teriaenom i maesan af ar: mån införas intelligenta beständsdelar. Det har blifwit foget och fon fwårligen beftri: rag, att den ahmänna wärnepliatens anwändande stadaar och styrker föreninasbandet imellan själfwa folket och krigshären; — att det utesluter och till: intetgör den kastskilnad, fom bärutinnan nu är räs dande; — att rå alla merboraare, uton åtskilnad hafwa fina söner i leret, måste förswarswäsendet blifwa föremål för ett mera allmänt ech odeladt iatresse; tå landets förfwar är anförtrodt åt en werklig folkhär, blir vet helt naturliat on, snart sagtt oafwielia, nörwäntigbet, att den måste icke allenast wäl underhållas, kläras och födas, utan äfwen wäl behandlos och omsorasfullt utbildos; och det kommer utan twifwel att hållas en båre skarpare och mera allmän fontroll öfwer, att få sker. Det är wisserlinen en sanning att till alt detta fordras mycket panningar, men reprefentationen skall sannolikt bewilja dem utan det motstånd och ten motwilja, fom för närwarante uns rerstundom gör fis gålande wid frågor om anslag till yrkeshären. Den allmänna wärnepliaten är oc en följdrit: tig utweckling af tet konstitutionella statsskicket, hwilande på grundsatsen atlt lika rättigheter och lika skyltiaheter böra sälla för alla och detta fram för alt i fråna om festerjordens försnar. Wärnepligtsystemet bar äfwen med sina den för: del, att de wora summer, fom förfwaret toger i anspråk, funna sågas ide uteslutande anwändas endast för förfwaret, utan jämwäl tjäna såsom bidrag til befolktningens upfestran i kroppsliat och antligt hänseente, aenom att lära unadomen att tidiat underfasta sia sambälleordninaen, inainta hos densomma pliatfånsra och manctukt samt def