Norrländska Korrespondenten – 11 november 1871, sida 3

Sundswall den ecvember 18 (. C. Berggren. Wi ha ej welat neka plats för ofwanstående s. t. Genmäle, oaktadt ret helt säkert warit bäst för dess förf, att publiken ej blijwit tagen till witne ä en sådan förblinrelse, en säran fmåberreegenmättighet, eu jå fuUtomlia brist på råttetänsla och slutligen en så illa told hätskhet, som förs. i fin artikel lägger i vagen. Redan i inlevningen wifar hr B., att han ej förstär stilja imellan fat och person, i det ban lå: tit fin enskilda lila ömtåliga jåfänga såras af hwad wi någon gång anfört imot ett eller annat hang til gerande såsom offentlig person. Imot honom, få som denne enskilde, hederlige, rätt-tänfande, warm: hlärtare o. f. w. person, ha wi altrig anmärkt något; bang möjliga ärta egenskaper höra lika litet som hans möjliga fel publiciteten til. Det bors de hr B. kunnat tänka själf och då äfwen inse, att wi hittills aldrig tagit och framdeles aldrig tomma att taga den ringaste notis om br B:s en: stilda person. Det är att ej inse detta wi kalla förklinrelse. Sommer få ordningen till frånan om annong: ering af statsfullmäktiges sammanträden. Det är ide för egen räkning wi gjort anfpråt på en får ban, ty of: roar det i sanning ej det ringaste att bewista deesa sammanträten; det är å publikens, den stora allmänhetens wägnar wi fordra att tän: netom om fullmäktiges sammanträden ej skall un: danhållas wåra prenumeranter samtidigt med att S. P.s få weta derom. Detta fer ut fom partiftbet, fom en beräkning att wilja skara oss och det är en orättwisa mot de skattdragande samhållsmedlemmar, hwilka läsa entast Korrespondenten och wi kunna försäkra hr B., att de äro ganska mänga, Så länge ressutom starskassan betalar alla tylika kostnader, böra Korrespondentens läsare hafwa absolut rätt att få för sin andel i dessa kostnader någon motswarande fördel. Starstagfan betalar likaledes waktmästaren — wilja mi minnas; såwida ej på sista rtiden utaiften rerför gått ur hr B:s eler andre enskildes fickor, hwilfet wi ej anse sannolikt. Det är oförsynt af br B, att i denna byräkratiska ton förklara att han framdeles ej widare drager förfora o. s. w.; men mi hoppas, att hr B. icke blir fullmäktiges ordf. i all ewiahet häller. J alla fall borde något litet tillmötesgående ej waora omölliat; ty det gäller ju ändock å ena sidan icke ett helt berg utan blott en berggren och då å andra sidan häller ingen muhammed fins; så bör ju sakan funna ordnas i godo eller hur, hr B. Detta war imellertid egenmäktigheten. Blir derefter fråga om ministerfesten. Wi ba ej kallat hr B:s deltagande deri för fund; men gör ban det själf få altför perna. Wi ha ej klandrat någon af dem som deri deltogo för detta — och det wet hr B., som helt såkert förstär ett uttåndskt ord bättre än S. P. —; bwad wi klandrat är, att de med alla möjliga medel sökte inbilla fwenffa alls mänheten, att en enskild kotteritillstållnina war ett helt samhälles opinionsyttring och att ftarsfullmäktiges ordf. påstods haswa talat der, hwillet wi bestredo. Nu nog härom; men hwad skola mi såga derom, att hr B. offentliggör om sig själf att han hör efter hwad föraktliga lyssnare föregifwa sig hafwa hört, att han römer efter en förment kunskap, wunnen på denna usla, bwarje hederlig, rättsinnad, wål upfostrad menniska owårdiga, skamlösa smyawäg! Fy då, hr B.! Wi hade i sauning ej trott Er om att wara få glömsk af hwad en mans ära fräfwer, en bildad, framftående gråhårsmans? Nu ut: fötter Ni Er för att få rakt i Ert ansigte slungad den tillwitelsen: Ni ljuger och Er försätligt lyfnande sagesman ljuger! Hwilken beareppsförmirring att ej funna, eller hwilker elakhet att ej wilja skilja imellan en högst privat enskild glädjefeft, om hwilken intet blir bekant utan genom lyssnare och en tillställning fom utbasunas i långa tidningsartiklar och telearammer. För öfrigt, hwad tror ni wål det skulle wara att hovera sig öfwer, att man rått på en Rektor! Lugna er, det skulle aldrig falla någon in att för den saken tömma någon glädjepokal! Slutligen har br B. löpt ut eter förlöpt fia i 5 frågor, på hwilka han säkert inga swar wil ha, då han ju själj angifwit hwar de finnas. Dessa frågor bar ban indelt med ett färdeleg