Norrländska Korrespondenten – 11 november 1871, sida 2

Fet Bett lUH1U TITUTHIC nJOTI osantiitga sramsteg. Om läferiet talade i torstrags aften hr G. J Leufstedt å starshusets stora jal inför omkring 230 persener. Förerraget uptog omkring 2, timmas tid och war fåleres aldeles för långt för att tunna i en mincre tidnina utförligt återpifwos; hwadan wåra läjare gorhetsfullt terde låta sia nöja med en fort reregörelse för den bufwud: satima pängen och re mest framstående momenterna i föredraget, fom i törbigåenve fagdt lär i det närmaste wara ordagrant lika de på andra ställen af samme talare hållna. Talaren börjare med att omnämna dels sin brist på akademisk bildning, hwiltet ban hoppates sluue länra honom till ursätt för möjligen for. mela brister, och tels att han själf i jyra år was rit läsare, hwillet enligt hans förmenande gjort bhenom til rätter man att i detta mål fära; ty, och vet måste wäl bemärkas, han upträdre såsom antlagare t. w. s. part, ywaraf äfwen föredraget märtbart pårertades. Sevan han fast sig wilja stilja imellan sansade och af fanatism halft förmile rade läsare, upstälde han fåsom den rätta mot: satsen till de setnares förwillelser en s. k. förnuftets kristendom. Ware det långt från of att tlandra br X. för hans saknad af atademift bildning; men wi böra ej völja att föredraget just i detta stycke led kännbart af denna ofullkomlighet, få till wica fom tal. alldeles glömde bort de wid hwarje indelning oundgängligen nödiga differentia specifica, i saknad af hwilka ret blef omöjligt art få tlart för fig, ywari egentligen skilnaden imedan re båra slagen läsare låg eller hwad fom utalorte det för bwardera slaget specifikt egen domliga. Också tydtes tal. själf ej haft reda på denna skilnar, ty unter fortgången af föredraget lemnode han ven helt enkelt 3 sido och riktade hela sitt anfall imot läfaren. Wirare lyckades ätminstone wi ide fatta begreppet af förnuftets tfriftendom, emeran tal. glömre att klart beftäms ma tetsamma. Efter de antydningar fom gäfwos, spritta här och der i förevraset, näml. att denna tristentom ej bryr fi, om kristus men få mycket mera em bang bätla ech kärletsrika låra, att den ej tror utan endast wet, att den förkastar talet om gudomlia uppenbarelse och inskrånker denna till exempelwis boktyckerikonsten, ångan, elektrisi teten o. s. w., att den ide ertänner anrra gudomliga institutioner på jorden än naturlagarne och att ten firar fin sabbat antingen med beundran af naturens skönhet och storbet eler med inteleftuel sysselsättning: — efter dessa antydningar alt döma, syntes oss förnuftets kristendom blottad på alt werlligt, andliat innebåll. På tal härom fan äfwen sägoe, att hr L:s begrepp om tro, me: tande, förständ och förnuft, bwiltet sista sattes lika med tankens och sinnenas witnesbörd, woro myc. fet swäfwanre och wirriga samt derför äfwen omöj: liga att fasthälla. Tal. ertände, att läseriet dock werkat något godt, wäckt folket ur tess religiösa likgiltigbet och ur den otunnighet, hwari en maktiysten hierarti sökt hålla tet, samt, såwita det yttrat sig såsom separatism, fig själft owetande, ja mot fin wilja bidragit til religiös fördragsamhet i lagstiftningen. Ty detta framåtskridande bör ej tillskrifwas en ständiat wäxande humanitet hos lagstiftaren utan har sin när: maste orsaf i det ständigt wäxande antalet af af: fällingar och fin yttersta orsak, liksom alla reformer, de der innebära en de startes eftergift åt de swage, i slälfbewarelserriften hos te förre. Efter att något ha widrört det tif och fplit fom läseriet wåder inom familjerna öfweraick tal. til ewangeliska fosterlandsstiftelsen, i afsigt att tillse hwilta praktiska för samhället gagneliga resultater frame tommit af dess wertsamhet och bemödade sig tal. att unter 4 särskilda punkter uptaga och gendrifwa, hwad man till stiftelsens berättigande anfört. Jmot päståendet att stiftelsen, fom identifierades med tläferiet, innebure en yttring af ett högre andeligt behof, satte tal. fin förfäfran att detta högre behof endast åstundar närmare kunskap om och innerlig gemenskap med Gud sasom skapare och uppehållare, i motsats bwartifs 15fÅrne antasÖnLe